Den fjärde juli - En stor dag här i USA!
Inskickat från Sven och Chris från Minnesota, USA med fem katter, Frida, Fridelius, Fritjof, Fritz och Fridolf, samt en dalmatinertik, Francesca.
Ungefär fyra gånger i månaden skriver
Sven ett kåseri på svenska som går ut till medlemmarna
i en svenskamerikansk språkgrupp. Den här veckan skrev han
om en av sina katter, Fritjof.
Mer om Fritjof »
Idag
när jag sätter mig ner vid datorn är det den fjärde
juli. Då flaggas det överallt här, man har fester och
parader, och på kvällen är det fyrverkerier på många
platser. Ja, det är en stor dag här i USA. Men jag tror inte
att ni kan gissa anledningen. De flesta av er tror att det är för
att det är USA's nationaldag i dag. Men se då har ni fel! Allt
ståhej här är för att fira vår mellankatts
födelsedag. Så det så!
Fritjof, den tredje i raden av våra fem katter, dök plötsligt
upp på vår altan en mycket kall vintermorgon för sex
år sedan. Det var närmare bestämt den fjärde januari.
Han var lortig, pälsen var tovig och han såg allmänt eländig
ut. Det händer emellanåt att katter kommer förbi vårt
hus, lurar runt de många fågelmatarna och sen vandrar vidare.
Den här katten stannade dock vid vårt hus hela dagen. Han åt
av fågelmaten som fallit från fågelborden och såg
allmänt trött och frusen ut. Min fru, Chris, satte ut en vattenskål
åt honom och han drack innan det frös.
Chris ringde runt till den lokala veterinärklininken
och lokaltidningen bland annat, för att höra efter om någon
saknade en katt, men helt utan resultat. Eftersom vi redan hade två
katter inne ville vi inte ta in den nye i huset eftersom vi inte visste
om han hade ohyra eller sjukdomar.
Han var kvar på kvällen och det skulle bli en kall natt, det
hade varit runt 20 gradet kallt på dagen. Igen kontaktade vi veterinären
och kollade om katten skulle klara en natt till ute. Han sade att katten
nog skulle göra det eftersom han tycktes vara van vid det. Jag tillverkade
dock en liten koja, som jag isolerade och så lade vi in gamla tygstycken
i den. Där kröp katten in när det blev kväll. Han
hade tydligen redan adopterat oss och bestämt sig för att bli
våran tredje katt.
Nästa morgon fick han mat, riktig kattmat och vatten igen och så
åkte jag till jobbet.
När jag kom hem på kvällen gick Chris
ute på gården och skottade snö och bakom henne vandrade
katten. När jag steg ur bilen var det första min fru sade till
mig: "Han heter Fritjof." Då visste jag att katten var
hos oss för att stanna. Det hade snöat hela dagen och varje
gång Chris
hade varit ute för att skotta eller fylla på fågelmatarna
hade katten troget kommit ut ur sin koja på altanen och följt
henne runt där hon gick.
Personligen tyckte jag nog att både Chris och Fritjof såg
bättre ut än när jag hade lämnat dem på morgonen.
Vi tog alltså Fritjof till veterinären, som konstaterade att
han var undernärd, hade ohyra och magsjuka, men i övrigt OK.
Den första tiden var vi tvugna att ha honom avskiljd från de
andra katterna. När vi sedan pressenterade honom för våra
andra två katter, Frida och Fridelius, som redan ägde oss,
hade de lite svårt att acceptera nykomlingen, men med våran
hjälp som medlare och domare så kunde dom ganska snart börja
leva tillsammans under samma tak.
Vid vårt första besök hos veterinären med Fritjof,
konstaterade veterinären att Fritjof var ett och ett halvt år
gammal. Eftesom det var den fjärde januari han hade knackat på
vår dörr fastslog vi därmed hans födelsedag till
den fjärde juli, och det är därför man firar så
intensivt här just i dag! Själv ligger festföremålet
behagligt på en fönsterhylla i katternas eget rum, den Felinska
Salongen, dit katterna går när de vill vara i fred för
folk och hund, och tittar ut på trafiken på den stora gatan
utanför vårt hus och njuter av livet. Ett liv som vi inte vet
hur det blivit om han inte adopterat oss som sin familj.
Gratulerar på födelsdagen, Fritjof!
CatsInCharge@aol.com
Med Svenska hälsningar Sven och Chris