Ur livet ..

Med detta brev skulle jag gärna vilja dela med mig av mina erfarenheter och berätta om våra katter som en gång i tiden varit så oönskade och illa behandlade.

Denna berättelse handlar om lilla Knodden, som så grymt lämnades i en kartong tillsammans med en syster ute en kall regning höstnatt, då endast 2-3 veckor gamla. De lämnades in till Stockholms Katthem, tyvärr överlevde inte systern. De födde upp honom med nappflaska, men han mådde inte bra så han fick åka många gånger mellan katthemmet och Bagarmossens djursjukhus.

Det var i slutet av januari månad 1991 som jag kom i kontakt med katthemmet då de sökte folk som ville hjälpa till att sköta om katterna. Det var första gången som jag såg lilla Knodden då ca 4 månader gammal. Han var så liten, mager och ynklig men otroligt gullig och han stal mitt hjärta direkt. Vi ville köpa Knodden och ta hand om honom, och det skulle vi få, men han mådde inte bra så de skulle åka med honom till Bagarmossen , så vi fick avvakta och vänta på veterinärens utlåtande. Efter en veckas vård ringde veterinären och sade att Knodden var döende och det var lika bra att avliva honom för han skulle ändå aldrig överleva. Avlivning blev det inte tal om utan de tog tillbaka Knodden till Katthemmet. Vi var där hela kvällen och jag satt med honom i famnen.
Siv ville inte lämna Knodden till oss då utan tyckte det var bäst att han var på katthemmet lite till och jag bad henne att inte lämna honom ensam igen och då sade hon att hon skulle stanna på katthemmet över natten.

Nästa morgon ringde Siv mig till jobbet och sade att det var bäst att vi tog hem Knodden, så vi bestämde att dom skulle komma med honom på kvällen. Jag kommer aldrig så länge jag lever glömma hur mina känslor pendlade mellan lycka över att ha fått hem katten och oron över om han skulle klara sig.

De första dygnen tillbringade jag mest i sängen, med Knodden liggande i min halsgrop med en mjuk filt över sig. Vi var uppe ibland för att äta lite, Knodden fick enbart kokt fisk och han slickade i sig lite fiskspad, men aptiten var dålig och han var fortfarande väldigt lös i magen så visst hände det små olyckor när han inte hann till lådan. Den tredje dagen börjar han bli intresserad av maten och äter lite bättre. Efter en veckas fiskdiet köpte jag kalvfärs som jag blandade med en äggula och grädde och kokade i vatten till frikadeller. Dessa blandade med fisk blev idealet för Knoddens mage. Därefter blev han bara bättre och piggare för varje dag som gick och han ökade i vikt pälsen ändrade färg och blev silkesmjuk. Leklusten var det inte heller något fel på.

Innan Knodden kom till oss hade vi 2 katter på 9 år Rasmus och Bimbis som inte var förtjusta över tillökningen i familjen, men jag tror att dom kände att Knodden var sjuk så dom betraktade honom på avstånd och fräste åt honom om han kom för nära. Glädjande nog vande de sig fort vid varandra. Med den start i livet som Knodden fick är han naturligtvis väldigt präglad på människan och han litar till 100% på mig. När Knodden blev könsmogen blev han kastrerad och öronmärkt. Tack vare vår fina Bimbis fick Knodden även lära sig vanligt kattbeteende, och när han var oförsiktig och bara sprang rakt ut och nedför trappen utan att se sig för fräste Bimbis och lade en tass på ryggen och tryckte ner honom. Efter det så stannar han alltid numera och kollar att allt är okej innan han springer ut.

Eftersom det var så stor ålderskillnad på katterna beslöt vi 1 år senare att skaffa en liten kompis till Knodden och det blev lilla Smulan ca10 månader även hon kom från Stockholms Katthem och alla katterna samsades fint. Smulan var precis kastrerad och öronmärkt, också hon otroligt gullig och fantastiskt kelig.
Katterna var innekatter när vi var i stan och fick vara ute på dagarna när vi var i vårt fritidshus. När Rasmus var 13 år blev han sjuk och vi beslöt att det bästa för honom var att få somna in för alltid och han lämnade ett stort tomrum efter sig.

Eftersom min man och jag är stora djurvänner är vi också engagerade i djurskyddsfrågor, och blev därför några månader senare tillfrågade om vi kunde tänka oss att ta hand om en övergiven sommarkatt som var i ett tillfälligt hem, och vi sade ja efter att ha träffat denna lilla underbara kattflicka. Den som hade hand om henne bestämde sig då för att behålla henne.

Några månader senare i oktober 95 blev vi ombedda att tillfälligt hjälpa till att rädda en övergiven sommarkatt som var på väg till avlivning. Under tiden skulle nytt hem letas till den.
När katten lämnades till oss var den smutsig och tuffsig och öronen såg ut som om dom var insmorda med chokladkräm så mycket skabb hade den. Vi tog genast katten till veterinären där han fick första hjälpen och sedan fick vi recept på örondroppar som han skulle ha 2 gånger om dagen i 14 dagar. Han var fantastiskt tålig och jag kommer fortfarande ihåg uttrycket i hans ögon när vi behandlade honom. Här bestämde vi att han skulle stanna hos oss och vi döpte honom till Bobo. Vi badade honom i medicinskt shampo. Efter 14 dagar var vi tillbaka hos veterinären, det fanns inga levande djur kvar men däremot var båda örongångarna helt igentäppta så nu skulle vi först behandla med revaxör för att lösa upp kleten i öronen och sedan återkomma för att spola öronen. Jag påtalade för veterinären att det luktade illa ur munnen på katten och när hon kollade såg hon att han hade en halsinfektion som han fått till följd av all skabb och nu fick vi recept på antibiotika som han skulle ha 2 gånger om dagen i 10 dagar. När det var dags för öronspolning skulle Bobo sövas Och då var det lämpligt att samtidigt kastrera och öronmärka honom.

Alla katterna förutom Smulan accepterade Bobo. När Bobo varit hos oss i två veckor fick jag veta att den som skulle ta hand om katthonan nu hade ångrat sig och ville att vi genast skulle hämta henne annars skulle hon avlivas. Eftersom Bobo då inte var kastrerad ville vi inte ta hem en könsmogen honkatt till oss, så vi ordnade tid hos veterinären för kastrering och öronmärkning, och fick hjälp med att ta henne dit. När det var klart hämtade vi henne hos veterinären och hon fann sig genast tillrätta hos oss och de andra katterna.

Eftersom jag arbetade deltid innebar det att jag ville vara så mycket som möjligt på landet, vilket katterna trivdes väldigt bra med. Pendlandet mellan lägenheten i stan och landet fungerade bra för alla utom Knodden, han var uppe och skrek på nätterna så det gjorde ont i mig att höra honom så ledsen och när han sedan började kräkas mycket tog vi honom till veterinären som konstaterade magkatarr. Jag blev helt förtvivlad över att min älskade Knodden blivit sjuk. Jag talade med min arbetsgivare om hur det låg till och bad att få förskjuten arbetstid för att kunna bosätta mig på landet med katterna. Tack och lov så fick jag det och allt har löst sig till det bästa.

När Bimbis var 17 år fick han problem med njurarna och han blev ordinerad ett specialfoder som fungerade bra ett tag men sedan fick han problem med lederna och tålde inte medicinen som han då fick. Han började kräkas väldigt mycket och magrade av väldigt och ville helst bara ligga och sova. När han var 18,5 år hjälpte vi även honom att få komma till katthimlen.
Han var bara 7 veckor när vi tog hand om honom, vilket jag tyckte var för tidigt, dom skulle åka på semester och ville bli av med honom. Sorgen efter Bimbis var svår att bära och saknaden efter honom var stor. Knodden verkade också lite moloken så även han märkte av tomrummet Bimbis lämnade efter sig.

Några månader senare tog vi hand om en liten kattpojke ca 1,5 år gammal. Hans beteende visade att han med största sannolikhet blivit både psykist och fysiskt misshandlad och var otroligt nervös och misstänksam mot våra händer, han slog ut med tassarna efter händerna och ville gärna bitas, men hade samtidigt behov av att få kela. Han har nu varit hos oss i 1 år och är en helt annan katt. Vi har döpt honom till Shadow för han följer efter mig var jag än går. När han kom till oss så accepterade 4 av katterna honom direkt. Bobo tog avstånd utan att ens ha nosat på honom. Men det har blivit mycket bättre nu. Det mest glädjande är att Shadow och Knodden fattade tycke för varandra och leker och har kul tillsammans. Shadow är givetvis kastrerad och öronmärkt.

Mitt brev blev långt, men som ni säker vet, det hjärtat är fullt av talar munnen (i detta fallet pennan). Jag har många gånger sänt en tanke till de på katthemmet och tackat för att de valde att inte följa veterinärens råd. Dessutom har jag också varit glad för att just vi fick äran att ta hand om lilla Knodden, för en sak är säker, han har satt extra piff på tillvaron genom alla sina upptåg.
Det är en lycka att lära känna alla katternas speciella personligheter, och få njuta av deras underbara sällskap.

Hälsningar

Elsie-Marie Jonsson
Knodden 10 år, Smulan 9 år, Bobo och Sessan 6 år och Shadow 3 år