Av Viveca Eriksson, Leg. veterinär
Den typ av Chlamydia som drabbar katter är generellt species specifik, dvs den drabbar bara katter (även om enstaka rapporter om den som möjlig orsak till fall av ögoninfektion hos människa finns). Chlamydia är relativt instabilt utanför sin värd. Transmission (överföring av smitta) sker genom direktkontakt och eventuellt via luftburen smitta på korta avstånd. I regel krävs väldigt nära kontakt mellan två katter för att smittan ska spridas. Smittämnet utsöndras huvudsakligen i ögonsekret. Naturlig immunitet verkar vara ineffektiv och infektionen stannar ofta i en koloni katter i månader eller år.
Symtom nummer ett är en kvarstående konjunktivit dvs ögoninfektion. Kraftig svullnad i vävnaderna runt ögat och rikligt med geléaktigt / varigt ögonsekret samt svullen och röd ögonslemhinna ses i det akuta stadiet. Katten kniper med det drabbade ögat. Initialt är i regel bara ett öga drabbat men det andra brukar drabbas så småningom. Lindrigt rinnande nos, nysningar och hosta kan också uppträda. Ögoninfektioner hos sex till tolv veckor gamla kattungar är det allra vanligaste uttrycket för klinisk chlamydia-smitta man ser i praktiken. Symtomen kommer fem till tio dagar efter det att katten utsatts för smitta.
Konjunktiviten kan kvarstå upp till ungefär sex veckor hos kattungar och två veckor eller kortare tid hos vuxna katter. Även om de flesta så småningom blir bra kan återfall inträffa och många katter blir efter genomgången infektion bärare av smittämnet. Vid stress kan dessa till synes fullt friska bärarkatter plötsligt bli sjuka igen och smitta ner nya individer.
Nyfödda kattungar som ännu ej öppnat ögonen kan drabbas av Chlamydia, vilket ger försening av ögonens öppnande, svullna ögonlock och varigt sekret i ögonkanterna. Hornhinnesår kan bli följden om man inte hjälper till att öppna / hålla rent ögat samt behandla infektionen.
Chlamydia kan orsaka lunginflammation hos nyfödda kattungar, abort, dödfödslar och eventuellt fertilitetsproblem.
Man ställer diagnosen framförallt med hjälp av de kliniska symtomen. Om man vill ta prov finns två alternativ:
1. Isolering av organismen kan ske från skrapprov som tas i ögat. Epitelceller måste finnas med i provet då Chlamydia är en intracellulär bakterieform, den lever alltså inne i cellen. Falskt negativa svar kan fås då skrapprov tas efter det akuta sjukdomsstadiet eller då man inte får med tillräckligt mycket celler i provet.
2. Serologi, dva blodprovsundersökning, utförs på SVA med hjälp av ELISA teknik för att mäta antikroppar (samt även antigen) i blodet. Titervärdena tolkas hos SVA så att en titer på 1:100 anses som ospecifik och därmed negativ. Titer 1:200 är låg, titervärdena 1:400 samt 1:800 räknas som mellanvärden och kan, beroende på kattens kliniska symtom, tolkas på olika sätt medan titern :1600 anses uppkomma vid akut sjukdom. Att ta omprov som man i regel gör vid virusinfektioner för övrigt, är inte lika relevant vid Chlamydiainfektion då titervärdena ligger kvar väldigt länge hos katten. Man kan därför inte med hjälp av förändrade titervärden tolka om sjukdomen är på vät ut ur, eller in i, ett akut stadium eller ej.
Chlamydia kan svara på vissa antibiotika eftersom den till skillnad från alla de virus våra katter kan drabbas av finns inne i cellerna där antibiotikan kommer åt att bekämpa den. Tetracykliner är förstahandsval. Man använder sig ibland av både generell (allmän) och lokal (i ögonen) behandling.
Eryatromycin och tylosin kan också användas och bör ersätta allmän tetracyklinbehandling av dräktiga honor eller unga djur.
Behandlingen måste pågå i fyra till sex veckor eller minst två veckor efter att kliniska symtom försvunnit. Det är viktigt att behandla alla individer i ett katteri samtidigt.
Vaccin finns på marknaden, men ger ej ett heltäckande skydd mot sjukdom, däremot mildras ofta symtomen om en vaccinerad katt trots allt blir smittad. Detta gör att det kan vara svårt att upptäcka smittan i ett hem med flera katter, dessutom kan det vara svårt att tolka eventuella titervärden hos en vaccinerad katt. Dessa värden kan då antingen bero på vaccineringen, eller på att katten utsatts för "äkta" smitta.
Med tanke på att Chlamydia är ett smittämne som går att behandla, till skillnad från virus som tex Herpes och Calici, behöver den inte vara helt förödande eller omöjlig att bli av med i ett katteri. Man måste dock vara uppmärksam och ta ett rinnande öga hos katten på allvar och behandla vid konstaterad sjukdom i samråd med veterinär. Om man har sina katter vaccinerade mot Chlamydia gäller det att vara än mer uppmärksam då symtomen på sjukdom kan bli lindriga medan smittämnet ändå huserar i katteriet. Tyvärr verkar det vara mycket svårt att tillverka ett tillfredsställande, effektivt vaccin mot Chlamydia. Givetvis gäller att man vid utbrott av sjukdom skall skydda sina egna och andras katter från smitta genom att undvika utställningar och avelsverksamhet, dvs isolera sitt katteri / sina katter. Som vid de flesta andra infektionssjukdomar som tamkatter drabbas av gäller också att risken ökar ju fler katter man håller i samma hushåll.
REFERENSER: "Feline Husbandry, Diseases and management in the multiple-cat environment" av Niels C. Pedersen. Personligt meddelande från veterinärer på Virologen SVA, Uppsala
Viveca Eriksson, Leg. veterinär