TEX

Tidigare publicerat i Birma Aktuellt nr 4, 1996

Söndagen den 1 september 1996 (dagen efter birmautställningen) samlades, i runda tal 100 (ETTHUNDRA) personer, domare, elever, uppfödare och utställare i Örebro för att dryfta diverse frågor rörande birmakattens avels- och utställningsmål.

Detta var ett sedan länge efterlängtat seminarium. Under många år har det framförts önskemål om att något liknande skulle arrangeras. Vad kunde vara mera passande än att förlägga seminariet i direkt anknytning till lördagens jubileumsutställning.

Ett 80-tal uppfödare/utställare, 8 domare och 10 elever bänkade sig i den från utställningsburar rensade curlinghallen i Örebro. Här skulle diskuteras birmakatt !

Jan Högberg inledde med att hälsa välkommen och lite kort redogöra för legenden om Helig birma. Därefter vidtog föreläsning av vår alldeles egna veterinär - Viveca Eriksson. Viveca är, som de flesta känner till, uppfödare av birma med stamnamnet Tinywinys och legitimerad veterinär sedan tre år tillbaka. Hennes föreläsning handlade om olika defekter som kan drabba birmarasen. De flesta defekter som nämndes är inte specifika för just birmakatten, däremot har det bland veterinärer upptäckts att just ögoncystor, s.k. dermoida cystor upptäder speciellt frekvent på birma. Viveca gav oss mycket nyttig information om hur vi bör bedriva vår avel för att i möjligaste mån förhindra att defekter sprids.

Hela tiden fanns möjlighet för seminariedeltagarna att ställa frågor och en sak som togs upp var bl.a. vem som skulle stå för kontrollen av att hankatter, som passerat 10 månaders ålder har sina genitalier i korrekt ordning. Bland domare hördes röster som sa att detta var en uppgift för veterinärerna, och borde kontrolleras vid utställningarnas veterinärbesiktning. Domarna var inte trakterade av att undersöka detta p.g.a. att det då var lätt att få en hankatt irriterad på domarbordet. Som bekant måste hankatter i öppen klass och högre ha normala testiklar för att inte bli diskvalificerad. En idé som dök upp i sammanhanget var att hankattägaren skaffade intyg på sin hane - efter det att han fyllt 10 månader - och att detta fördes in på kattens stamtavla. Idag (1996) kan detta s.k. "testikelintyg" tas mycket tidigt. Kattens testiklar kan därefter åter vandra upp i buken och stanna där, vilket medför att han inte kan gå i avel och inte tävla om championat. Kanske något att ta upp som motion till SVERAKs årsmöte.

I sammanhanget diskuterades honkattens eventuella svårigheter att normalt föda sin avkomma. Enligt Viveca kunde detta ibland ha sin orsak i anatomiska defekter hos honkatten. T.ex. kan det bero på höftledsfel, något som ofta är svårt att upptäcka på katt utan gedigen undersökning av veterinär.

Då det gällde avel och anatomiska defekter hos våra katter, så verkade alla vara rörande överens om att kattens hälsa är viktigare än att tillfredsställa vårt eget ego. En annan åsikt var att vi skulle vara öppna mot varandra och våga prata om de eventuella defekter vi får i vår avel. "Skitprat", som man sa, har aldrig gynnat aveln.

Efter Vivecas föredrag som vi så in på det som enbart gällde birmakatten. Seminariets olika punkter var bl.a. "Vilka katter lämpar sig för avel"? med underrubriken - vilken betydelse har ...

"Kattungarnas utveckling" med underrubrik - hur ska ungdjur / juniorer bedömas, och vad ska prioriteras då det gäller ...

Avsnittet "Huvudformer och profiler" var utformat som ett grupparbete, där man bordsvis fick redogöra för de olika, tecknade, huvudformer och profiler som seminariets kompendie innehöll. Så gott som alla grupper var överens om att huvudformen B, var den som efterströvades i aveln på birma. Då det gällde profilkerna var det C-profilen som ansågs vara den korrekta. Då det gällde profilerna var det flera som hade den åsikten att noslängden skunde vara kortare än den på bilden beskrivna. En grupp tyckte att nosen kunde vara längre.

Eftersom det fanns birmor som demonstrationsobjekt närvarande, visade några deltagare upp de katter man tyckte motsvarade den birmatyp som efterströvades. Här kunde man se att det i stort sett var samma typ av katt som valdes i grupparbetet, d.v.s. den tecknade typen B (form) och C (profil). Några elever hade framfört önskemål om att få klara besked om vilken typ av katt som de flesta uppfödare tyckte var den rätta. I och med att både katter och teckningar kunde visas upp, så ansåg sig eleverna nöjda med upplysningarna. Kanske vore det läge för att införa tecknade beskrivningar i de olika kattrasernas standard. På det viset skulle färre frågetecken uppstå för dem som gör sin utbildning till kattdomare.

Här hade alltså alla deltagare möjlighet att framföra sina åsikter. De som inte gjorde det får vi anta höll med i vad som sades. Endast genom att låta våra domare och elever veta hur vi som birmauppfödare vill ha vår ras, kan vi få både uppfödning och utställning att gå hand i hand.

.

Utvecklas honor kroppsligt och temperamentsmässigt av att få en kull ungar ?

Seminariet fortskred med diskussion om pälskvalitet och kroppstyp. Då det gällde katternas kroppar och tyngder undrade en seminariedeltagare om det låg någon sanning i att honkatter med en tunnare kropps- och huvudbyggnad kunde bli "kraftigare" d.v.s. få ett rundare huvud och bättre tyngd i kroppen om hon, istället för att ställas ut, parades och fick en kull ungar. Här hade de flesta den åsikten att honkatten inte får denna utveckling p.g.a. det faktum att hon föder ungar. Utvecklingen sker istället naturligt, med tidens gång. Det går ju en ansenlig tid med parning / dräktighet / uppfödning av ungar samt återhämtning efter detta, innan honan återigen kan ställas ut. Efter denna långa tid har hon naturligtvis blivit äldre och fått sin naturliga utveckling. Denna utveckling skulle på den tiden även ha skett utan att hon fött ungar, så den myten tyckte de flesta att man kunde avliva.

Man undrade också om ovanstående kunde ha någon inverkan på honkatter som visade temperament på domarbordet. Skulle de "lugna ner sig" efter en kull ungar? Även här var inställningen den att så inte skedde.

Gun Berg Pettersson hade här en del tänkvärt att säga, då det gällde olika katters ålder vid könsmognaden. Jan Högberg tyckte med anledning av detta att Gun kunde utnämnas till "kattvärldens Malena Ivarsson".

I övrigt diskuterades ögon, skelögdhet, pigmentförändringar och i någon mån vita markeringar.

Då det gällde pigmentförändringar, d.v.s. bortfall av pigment på läderhud, företrädesvis på nos, läppar och ibland på öron, uppvisades en mycket fin brunmaskad birmahona, som tyvärr en bit upp i ålder drabbats av detta. En del domare tyckte att man gott kunde bedöma detta mycket snällt och t.o.m. gå så långt som att låta katten gå till panel, under förutsättning att katten på alla andra plan var bättre än sina konkurrenter. Andra domare tycket att detta var helt fel, och stred emot vad som sades i standarden. Flera uppfödarröster hördes, där man i stort sett höll med den domare som tyckte att man skulle hålla strikt på standarden. I annat fall skulle ingen veta var gränserna går, inte heller när det gäller andra skönhetsfel, som t.ex. vit haka, framkil och "vit bläs".

Vid diskussion om birmakattens något snäva avelsbas kom en av deltagarna med en idé. Skulle det vara möjligt att upprätta en slags hankattregister där man registrerade katter som egentligen var sålda som sällskapskatter, men som inte hade några för rasen diskvalificerande fel. Dessa hankatter skulle genom detta register tjäna som en bredare bas i avelsarbetet. Vad som i så fall fordras är att uppfödare, som säljer katten, informerar och frågar köparen om köparen kan tänka sig att låta henen göra en eller två parningar innan han kastreras. Om intresse finns kanske detta är något som kan skötas via Birmasällskapet och Birma Aktuellt.

En seminariedeltagare tog upp frågan om vi nu inte i en del fall gått över gränsen då det gäller s.k. "typning" av birman. En av våra domare tyckte att en lösning på att hålla denna form av "nedkortning" av birmanosen i schack, är att inbjuda en större variation av domare till våra uställningar.

Många uppfödare idag har kanske satt likhetstecken mellan kort näsa - bra typ och birmalook. Nu kan det ju istället vara så att om vi avlar på alltför korta och runda huvuden så tappar vi helt och hållet den eftersträvansvärda birmalooken och får istället birmor som mer liknar perserkatter (art.författarens egen reflektion).

En uppfödare tyckte att vi hade att jobba med pannor och hakor. Hon liknade en del av våra birmor vid "hamburgare". Platta både upptill och nedtill. Dessa liknelser med olika typer av birmor har vi haft tidigare. T.ex. "strykjärnsmodell" (huvud), "dammsugarmodell" (hak- och nosparti,. "hajmodell" (dålig haka och siamprofil) m.fl. benämningar. Dessa olika uttryck kan ibland riktigt väl beskriva hur en katt ser ut. Nu har det alltså myntats ett nytt uttryck.

Under dagen skulle 100 personer serveras mat och kaffe. Med tanke på det stora antalet deltagare, så flöt "utspisningen" riktigt fint. I köket jobbade våra värdinnor, Lotta Westman, Åse Bäckman och Monica Syrén. Jobbet sköttes med den äran. De såg till och med till så att de fyra personer som ville ha vegetarisk mat fick sätta tänderna i veganbiffar.

Vad gällde fikabrödet så ska Britt-Marie Staffas ha en stor eloge för sitt goda kaffebröd. Inte nog med att det smakade bra - hon skänkte alltihop till Birmasällskapet! Så nog kan Birmasällskapet skryta med att ha medlemmar som ställer upp. Tack Britt-Marie!

Birmaseminariet kostade 300 kronor per person. I detta ingick Birmaboken av undertecknad samt ett kompendie som behandlade dagens ämnen. För dessa 300 kronor fick man också för- och eftermiddagskaffe samt lunch.

Den som med den äran såg till att seminariet "flöt" och drevs framåt, var Eva Porat. Hon inledde varje ny punkt med att fritt tala om det som skulle avhandlas. Hon fick också deltagarna, både domare, elever och uppfödare att höja sina röster. Tack ska Du ha Eva !

Själv hade jag gjort en del förarbete i form av kompendie och annat, men jag måste erkänna att jag efter fredagens och lördagens arbete kände mig ganska utpumpad. Benhinneinflammation och nackvärk blev mitt facit. Men - sammanfattningsvis tyckte jag att det för birmarasens del var en mycket nyttig helg och enligt många seminariedeltagare så tyckte de detsamma.

Efter seminariets slut var det många deltagare som tyckte att detta borde göras om. Tänkbart skulle kanske vara att anordna en årligen återkommande uppfödar- / utställarträff där Birmasällskapet inbjuder domare och elever, som känner för att genom uppfödarna hålla sig ajour med vad som händer inom birmaaveln. Dessa träffar skulle kunna anordnas i stort sett som detta seminarium, där uppfödare och utställare under året meddelar vad som skulle vara angeläget att behandla på träffen.

Har Ni synpunkter på detta, samt på det tidigare nämnda hankattregistret - skriv till Birma Aktuellt!

Tidigare publicerat i Birma Aktuellt nr. 4, 1996.

TEXT: Kerstin Zimmerman