Kattungarna fram till en veckas ålder

Onsdagen den 12 januari åker Kakan till Mossgruvan för att träffa sin utvalde (nåja...av oss!) kavaljer, IC S*Mo de Anns Flash of Moonlight, och på lördagen är det dags att hämta hem damen som verkar nöjd och belåten. Veckorna som kommer ägnar hon åt att äta och sova, eller sova och äta. Hon blir tjockare och tjockare och allt surare mot de andra missarna i huset. Vi har räknat ut att ca 18-20 mars skall bebisarna komma och vis av hur det blev förra gången hon fick kattungar har vi vidtagit en hel del åtgärder.

Förra året hade Kapri ungar som var 8 veckor gamla då det var dags för Kakan att få sin kull. Några dagar före började Kakan "samla" ihop de ungar som fanns i huset, dvs Kapris halvstora. Kapri själv jagades undan och förpassades barnlös till undervåningen. Den blivande modern (Kakan) låg nöjd och glad med stor mage samt fyra adoptivbarn i bolådan.

Försökte någon unge smita iväg hämtades den raskt tillbaka, försökte Kapri locka tillbaka sina ungar jagades hon ner. Kakan klämde lätt ur sig två st små ungar, som nu samsades med 8-veckors ungarna.

Så skulle vi INTE ha det i år!! Även om Kapri inte hade några ungar nu, så såg vi tendenserna; Kapri skulle bort från övervåningen ju närmre födelsedatum vi kom. Förresten inte bara Kapri, utan de blåmaskade damerna i huset var inte välkomna där Kakan fanns! Nu gjorde vi iordning "hennes" rum tidigt och där stängdes hon in, två dagar före bebisarna beräknades anlända.
Natten fick hon tillbringa i vårt sovrum, med plastad frotté i sängen (inte skönt att sova på!!) och på morgonen åkte hon in i "sitt" rum igen. Söndagen den 20 mars fram på eftermiddagen förstod vi att det var dags, hon ville väldigt gärna vara i lådan, vi skulle sitta brevid, klappa på magen och säga att hon var sååå duktig. Dessutom hade vi då låtit henne "låna" Nickans 10 veckors kattungar, så hon var helt nöjd.

Vattnet går ca kl 17och efter en stund börjar hon få rejäla sammandragningar. Strax före kl 18 "ploppar" den första ungen ut, hon tvättar, navlar av men har inte tid med så mycket mer då nästa kommer tio min senare. Sedan får hon lite rast och vila till strax före 19 då man märker på henne att hon återigen är helt fokuserad och inåtvänd, ungarna tycker hon att vi kan ta hand om. Och vi putsar och pussar på dem. Två st ganska stora är det, ca 100 gr bägge två. Den tredje ungen kommer strax före kl 19 med moderkakan fem min senare.

Nu är det tre ungar som har kommit, och vi gör nu som vi brukar då det är mer än två, vi målar klorna med rosa nagellack! Ettan blir målad på höger framtass, tvåan på vänster framtass, trean på höger bak osv.

En timme senare kommer den fjärde ungen, lika lätt som de andra, och nu börjar Kakan slappna av och vi inser att det sannolikt är "färdigt" för denna gång. Fyra små bebisar som piper och letar efter mammas spenar, Kakan som verkar oerhört nöjd med sig själv och vad hon åstadkommit (Herman är bortglömd). Efter ett par timmar kliver hon upp ur lådan och tycker det är dags för lite hyfsat käk, och dit räknas INTE torrfoder. Så vi vispar modersmjölkersättning med äggula och bjuder mamma Kaka på. Det duger till nöds!!

Sedan klappar vi mamma katt ett tag, tycker att hon är duktig, fått fina barn och vi ser att hon verkligen njuter av vår uppmärksamhet. Vis av hur det var året före stänger vi nu noga dörrn efter oss då vi går och lägger oss efter dagens "arbete"; att föda fyra kattungar!
Det har nu gått några dagar och det visade sig vara ett rent genidrag att stänga in mamma katt med sina bebisar under den första veckan. Hon är lugn som en filbunke, nöjd och glad ligger hon i lådan tills femte dagen...då jag kommer in i hennes rum på morgonen för att titta till barnaskaran så är bolådan...TOM!!! Var i Herrans namn är de?? Rummet är ju stängt, det finns inga garderober, skåp eller krypin för Kakan att lägga sina små i.. Panikslaget tittar jag mig omkring, det piper någonstans...men var??? Så inser jag att i bokhyllan, ca 1,5 m upp, ligger en kattigloo (formad som en keps). Där har Kakan bestämt att hon och alla bebisar ska ligga.

Så under natten har kattungetransport gått från golvet och bolådan till en hylla 1,5 m upp. Hopp upp på skrivbordsstol, sedan upp på hylla ett, en halv meter rakt upp till hylla två, vidare ett skutt över till dan andra hyllan (i samma höjd) men i den andra sektionen. Detta fyra gånger med en kattunge i munnen! Men alla kattungar låg nöjda och diade, de verkade inte det minsta påverkade av nattens strapatser.

Jag lyfte försiktigt ner dem igen (efter att ha gjort rent i bolådan och bytt allt), mamma följde glatt med och var helt tillfreds med att vara tillbaka på jorden igen.

Efter en vecka har alla kattungarna (utom en) fördubblat sin vikt. Den fjärde kattungen hade dubblat vikten på dag nio så det var ju helt OK. Sen var det det vanliga traumat med att bestämma färg och kön.
Vi försöker låta mor och barn vara ifred under de första dagarna, medan våra uppfödarvänner nästan går upp i limningen för att vi inte kan meddela åtminstone kön.
Denna gång tycker jag vi var ovanligt tidiga då vi bestämde oss för att det var tre pojkar och en flicka, och jag är nästan säker på färgerna också: det ser ut som om det är en brun hane, två blå hanar och en lila flicka!!