Under många år tävlade birmorna som långhårskatter ( vilket de ju också är ... ) Det innebar att de tävlade tillsammans med perserkatterna.

Birmorna hade under dessa år mycket svårt att hävda sig gentemot persern när det gällde tävlan om de högsta titlarna - Bästa Långhår och Best-In-Show.

Perserkatterna hade, efter siameserna, blivit den mest populära rasen och var den största gruppen raskatter på utställningarna.

Under helgen den 6 - 7 januari 1979 kom det stora genombrottet för våra birmor. Stockholms Kattklubb arrangerade en stor utställning med över tusen (1 000) katter anmälda på Älvsjö Mässan. Tjugotvå brunmaskade och åtta blåmaskade birmor fanns på plats. När utställningen stängde kunde man konstatera att en unik händelse hade ägt rum - en Helig birma hade för allra första gången blivit Best-In-Show.

Ungdjuret, Krusestorps Cerina, en brunmaskad hona, uppfödd av Ann-Marie Fritz och ägd av Lisa Jakobsson (sedemera Gustavsson), tog hem den åtråvärda titeln. Inte nog med detta - hon upprepade sin triumf en dryg månad senare på utställningen i Malmö, och i maj erövrade hon titeln Bästa Långhår under utställningsdagarna i Västerås.

Efter dessa händelser började man få upp ögonen för birmakatten. Inte minst i dags- och veckopress, som hade stora reportage om Cerina - och visst gjorde sig en söt liten brunmaskad birma på färgbilderna i veckotidningarna. Cerinas ägare fick till och med beundrarpost från USA, dit svenska veckotidningar nått.

Nytt hårlag inrättas

Två år senare, 1981, togs ett beslut på FIFe´s årsmöte, att birmorna, tävlingsmässigt, skulle separeras från perserkatterna. Ett nytt hårlag inrättades - semilånghår - där birma och norsk skogkatt vid den tiden var ganska ensamma. De har senare fått sällskap av flera andra raser.

Under 70-talet och i början av 80-talet var birmakatten relativt blygsamt representerad på våra utställningar. Men i och med att deras popularitet ökade, så ökade också antalet uppfödare och utställare.

Text: Birmaboken / K Zimmerman