BIRMANS UTSEENDE

.

Så här kan birmans utseende beskrivas;

Relativt lång och massiv kropp. Korta, kraftiga ben. Kraftigt - ibland beskrivet som "hjärtformat" huvud med fylliga kinder. Kort näsa. Välvd panna men utan perserns s.k. "stop" (avbrott i profilen). Rundade eller lätt ovala ögon med en ren blå färg. Relativt lång päls med silkeslen struktur. Ytterst lite underull.

Maskningen i dess olika färgvarianter begränsas till ansikte, ben, öron, svans och genitalier. Kroppsfärgen kan närmast beskrivas som äggskalsfärgad, med en svag ton av den maskfärg katten bär.

Birmans speciella särdrag är vita sockor, som för att vara perfekta ska vara symmetriska. Symmetri i par är helt godkänt, men att föredra är då alla fyra tassarna har lika mycket vitt. Framtassarnas sockor ska helst nå upp till där katten viker foten då den står. Sockor som kryper längre upp på benet räknas som fel. Så gör även "strimmor" av vitt på baksidan av frambenen. På bakbenens baksida ska det vita fortsätta upp i s.k. "kilar" mot kattens has. Även här premieras jämnheten. Svansen ska vara av medium längd och välpälsad.

Vid bedömning av birma under utställning finns en mera utförlig standard, som först beskriver birman i sin helhet, utan hänsyn taget till de olika färgvarianterna. Därefter finns en beskrivning av varianternas olika särdrag. De tabbymaskade t.ex., ska förutom att de motsvarar övrig standard, ha tegelfärgad nosspegel (brun- & blåtabbymaskade). De ska också ha vad man kallar "tum-markeringar" på öronens utsida (liknar ett tumavtryck med mjöl) samt klart avgränsade ränder på frambenen. Den perfekta katten erhåller 100 poäng.

Att föda upp en helt perfekt birma är en omöjlighet, men detta är naturligtvis målet för de flesta birmauppfödarna.

Text: Birmaboken / K Zimmerman