Många uppfödare säger att de undviker inavel, men praktiserar "linje-avel" för att "sätta" en typ. Låt dig inte luras, linjeavel ÄR inavel. Kattuppfödare ger bara mer acceptabla namn på den omfattning av inavel de tror är OK. Linjeavel är inte ett accepterat koncept av genetiker, däremot är inavel det och allt är en fråga om omfattningen av det.

Jag har hört sägas att "linje-avel är inavel som fungerat och inavel är linje-avel som inte fungerade". Det är en ganska bra beskrivning av den rådande attityden.

Vad är det rationella för uppfödare i att använda sig av inavel?

I BÖRJAN av vilken ras som helst, är ett visst mått av inavel vanligtvis nödvändigt för att få fram den önskade karakteristikan för rasen. Inledningsvis är antalet djur få, så det är nödvändigt att para dem med varandra, för att få fram fler.

Dock, när väl typen existerar hos rasen i den utsträckning att individuella medlemmar av rasen är lätt identifierbara genom utseende, som individer av den rasen, finns det inte längre någon verklig grund för fortsatt inavel. Generna som skapar typen har redan blivit utvalda. Så länge som två djur har den rasspecifika typen, ska man kunna para dem med varandra och få avkommor med med samma typ. Givetvis, och som vi mycket väl vet, är det alltid en chanstagning, och vilken kull som helst kan, (eller inte) producera vad man personligen är ute efter.

Det finns en återkommande myt om linje-avel, att det är "VÄGEN" till att få och behålla en typ. Det är faktiskt, "EN" väg, inte "VÄGEN". Faktum är, om man parar två katter med varandra, som har en bra typ, är chansen bättre att få ungar med bra typ än om man inte gör det. En del National Winners har kommit från katterier som undviker linje-avel så mycket det bara är möjligt inom deras ras. Det finns återigen andra National Winners från uppfödare som praktiserar linje-avel INTENSIVT. Den gemensamma nämnaren för de två, är att båda systemen grundar sig på katter med god typ.