Ett brev kom till Nelliefonden..
Berättelsen om kattmamman Selma och hennes 6 ungar

I början av oktober 2001 ringde miljökontoret i Avesta Kommun till mig och berättade att det var ett par från Stockholm som vid sitt sommartorp ca 2 mil utanför Avesta hade upptäckt en katt som regelbundet gick upp på loftet på deras uthus.

Hon återkom flera gånger per dag. De blev nyfikna och funderade om katten hade ungar uppe på loftet.
De klättrade upp för att se efter och mycket riktigt så hörde de hur det pep däruppe. Hur många ungar det var det såg de inte. Efter det att miljökontoret ringt mig så tog jag kontakt med Eva (vi brukade samarbeta när det gäller att hjälpa katter). Vi bestämde oss för att åka dit dagen efter för att försöka fånga in mamman och plocka ner ungarna.

När vi var där så kom mamman för att mata ungarna. Då fångade vi henne och stoppade henne i en kattbur. Så var det dags att plocka ner ungarna vilket inte var det lättaste, men när alla ungarna var nerplockade så var de 6 st små ulliga söta kattungar. Vi stoppade dem i en kartong med en filt i.

Sen gick färden till Krylbo till deras nya tillfälliga hem där de kom att bo i sex veckor.
Vi fick mat och ett penningbidrag av torpägarna. När de fått komma in i värmen och det gått ett par timmar, vågade mamman sig fram till ungarna för att ge dem mat.
När det gått några dagar så klev de små ur sitt bo och tultade omkring. Vi tror att de var ca 4 veckor för de började gå på lådan för att kissa och bajsa,det var små små klumpar i lådan. De började även ganska snart att äta fast föda. Varje gång som jag kom in med mat och välling så kallade mamman på dem och de dök upp lite överallt och tultade fram till skålarna. Jag har själv 2 katter så mamman med ungar fick bo i ett rum som gick att stänga dörren till.

Det är faktiskt något som många fler skulle kunna göra, att öppna sitt hem tillfälligt för en hemlös katt, det känns väldigt tillfredställande inombords. Det enda som behövs ( förutom ett rum som går att stänga dörren till om man har egna katter) är kattlåda, mat och vatten.

Men för att återgå till kattmamman och hennes ungar. Det var en underbar tid att få ta hand om dem alla och se hur ungarna växte och utvecklades. Det var full fart på bus och lek. Men det fordras även mycket jobb.

Genom en bild på mamman och ungarna i lokalpressen så hörde ett par av sig som kände igen mamman. De berättade att de hade låtit henne bo i deras ladugård i ca 5-6 år.

De hade matat henne och tagit om ungar från tidigare kullar som hon fått. MEN OM MAN BÖRJAR MATA EN HEMLÖS KATT SÅ FÅR MAN FAKTISKT TA ANSVAR I FORTSÄTTNINGEN OCKSÅ.Det tycker inte jag att de gjort vilket jag också talade om för dem och att de låtit henne få kull på kull i flera år utan att sätta stopp.

Med tanke på att kattmamman inte bott i ett hem tidigare så anpassade hon sig väldigt snabbt här hemma. Hon var väldigt tillgiven och gosig från början . Hon gjorde inte ett försök att få komma ut. Men hon hade ju det väldigt bra sina ungar,mat varje dag,kärlek,värme och en kattlåda att göra sina behov i .Apropå kattlåda så är det fantastiskt att hon lärde sina ungar att använda den så snabbt, endast två gånger hände det att någon av ungarna kissade på golvet.Men om hon har fått så många kullar så har hon stor erfarenhet av att fostra sina små.
Paret från Stockholm som hittade kattfamiljen var hit och hälsade på dem några gånger när de bodde hos mig. De bidrog med mer mat och även leksaker.

Vi hittade hem åt alla ungarna och mamman,dels med hjälp av lokalpressen samt genom internet. Vi tog 200:- st för varje katt vilket egentligen är alldeles för billigt. Vi stod för vaccinationen,ögonsalva,mat och kattsand. Att ta hand om en kattmamma med sex ungar kostar en hel del. Så när det blev dags att sterilisera mamman så tog Eva kontakt med en fond som kallas Nelliefonden, där vi fick ekonomisk hjälp till sterilisering, vaccination samt öronmärkning för mamman, vilket jag tycker är helt fantastiskt.

Jag ska själv ge ett penningbidrag till NELLIEFONDEN då och då för det finns säkert många som är i behov av ekonomiskt stöd vad gäller hemlösa katter. På det viset hjälper ju jag också en eller flera hemlösa katter.

Katterna bodde som sagt hos mig i 6 veckor och när det blev dags för de att flytta fick de flytta en efter en med någon dags mellanrum så att mamman inte skulle få mjölkstockning. De ska alltså vara minst 10 veckor när de ska skiljas från mamman. Det blev mycket tårar hos mig när de försvann en efter en det var sorgligt att skiljas men även glädje att de kom till bra hem. Kattmamman bor hos ett äldre par i närheten så jag hälsar på henne ibland.Hon har det väldigt bra, mycket kärlek, värme och så är hon medelpunkten i den familjen. Hon vill inte gärna gå ut men det kan man ju förstå efter att hon bara bott i en ladugård i hela sitt liv och nu bor i ett hem.

Jag har kontakt med de som tog hand om ungarna jag ringer ibland och frågar hur det går och hur ungarna mår. En av kattungarna har en egen hemsida (TIGGrs Pleiz) där kan ni gå ut och titta hur Tiggr ser ut.
Det är väl allt jag har att berätta om kattfamiljen.Den här gången slutade det lyckligt med en från början hemlös katt.Jag har en stor önskan till alla er alla som läser den här berättelsen. GÖR VAD NI KAN när det gäller att hjälpa hemlösa katter och katter som far illa på annat vis. Jag har ensam samt med hjälp av Eva tagit hand om ca 25 katter på 2 år vilket känns väldigt bra inombords.Eftersom det finns gott om människor som inte tar ansvar för sina katter så får väl vi som har hjärtat på rätta stället ta vårt ansvar. Det är ju katterna vi hjälper.

Mvh Mia Ekdahl