Lodjur
Lodjuret tillhör kattdjuren (Felidae).
Lodjuret finns i norra och östra Europa med små restbestånd i Centraleuropa. Den förekommer också i Ryssland och Kina.
Norrlandsskogarnas stora katt var för femtio år sedan utrotningshotad, men har genom fridlysning och senare reglering av jakten åter vidgat sitt utbredningsområde och har nu fasta stammar på många håll i landet. Av våra "fyra stora" rovdjur (björn, varg, järv och lo)
är lon utan tvivel den skickligaste jägaren: födan utgörs av harar, skogsfågel, räv, rådjur och ren. Bytet uppspåras med den fina hörselns hjälp och fångas efter försiktig ansmygning med några väldiga språng. Som andra katter har lon parningstid i mars, då man oftare än annars hör dess hesa "kontakt-rop". Ungarna kommer till världen i maj.

Snöleopard
Snöleoparden tillhör kattdjuren (Felidae).
Till skillnad från de andra stora kattdjuren kan snöleoparden inte ryta, och bland annat därför står den i ett eget släkte.
Snöleoparden lever i Centralasiens bergskedjor, mest i alpina zoner med permanent snö. Den kan leva på höjder upp till 6.000 m ö h.
Snöleoparden lever i kalla områden, och måste därför var väl anpassa för att överleva kylan. Öronen är små så att de inte ska utstråla värme i onödan, och detsamma gäller för det korta nospartiet.
Det mest slående med snöleoparden är dess extremt långa, tjocka svans, som kan bli nästan en meter lång. Den behövs för balansen när snöleoparden gör sina upp till 16 m långa hopp i bergen, men den
används också för att täcka bukparti och nos när snöleoparden ligger ihopkurad under kalla nätter.
Tassarna är breda, vilket gör att de fungerar som snöskor och inte sjunker ned i snön.

Europeisk vildkatt
Den europeiska vildkatten förekommer i hela Centraleuropa, från Portugal och Skottland i väst till Turkiet och Kaspiska Havet i öst. Den förekommer aldrig i alpregioner eller områden med långa, kalla vintrar.
Den europeiska vildkatten lever huvudsakligen av gnagare, och under vintern gömmer vildkatten sitt byte som förråd om födobristen skulle bli för stor längre fram.
Det debatteras fortfarande om hur allvarligt problemet är med korsningar mellan vildkatter och tamkatter. En del forskningsresultat pekar på att hybriderna inte klarar sig lika bra
som renrasiga vildkatter, vilka är optimalt anpassade till sin miljö, och följaktligen bildas inga hybridpopulationer.
Den europeiska vildkatten hotas också av avskogning, biltrafik och sjukdomar som
sprids av tamkatter.
Längd: 55-80 cm. Vikt: hane 5 kg, hona 3,5 kg.

Gepard
Typiskt för geparden är den svartprickiga pälsen, den långa smäckra vinthundsliknande kroppen och de höga benen. Till skillnad från sina övriga släktingar kan inte geparden dra in sina klor i hudsäckarna, i
detta avseende är den snarare lik hunden.
Geparden är det enda av de stora kattdjuren som "spinner" på samma sätt som tamkatten. Geparden är världens snabbaste däggdjur, den kan uppnå en topphastighet av ca 100 km/tim.
Geparden eller som den även kallas jaktleoparden, användes förr i tiden av Indiens furstar vid hetsjakt på antiloper och gaseller på grund av sin snabbhet samt för att den var lätt att tämja.
Geparden heter Cheetah på engelska.

Lejon
Lejonet "djurens konung" har fått sitt namn på grund av sina harmoniska proportioner. Hannens ståtliga man och den kraftiga men samtidigt smidiga kroppsbyggnaden inger både respekt och
beundran. Lejonet lever i flock och är det enda riktigt sociala kattdjuret. Det fullvuxna djurets päls är i allmänhet enfärgat grågul, ungarna är mörkfläckiga. Hannen har ofta en kraftig man som kan
vara ljus eller mörk.
Lejonet hade tidigare en mycket vidsträckt utbredning, t.ex. förekom lejon ännu i historisk tid i Grekland och Turkiet. Numera finns de endast i Afrika och i reservatet Gir Forest i Indien.
Lejonet lever ute på den öppna eller trädbevuxna savannen. Jakten sker ibland i flock och alltid av honorna, men hannen äter först.
Köttkonsumtionen för ett fullvuxet lejon under en måltid kan vara 35 kg!

Tiger
Murtigern kallas i dagligt tal för Sibirisk tiger och är den största i familjen Panthera tigris.
Detta vackra rovdjur är mycket starkt utrotningshotat.
Enligt WWF, Världsnaturfonden, är den viltlevande stammen nere i under 400 exemplar, i sin naturliga miljö i östra Sibirien. Där jagar och äter den vildsvin, kronhjort, älg och myskhjort. Det händer till och med att en vuxen tiger jagar och äter brunbjörn.