Sommarkatter

"En katt klarar sig alltid!"
Så låter attityden hos många som lämnar sin (sommar)katt när de åker hem efter semestern på landet. Och visst finns det katter som lyckas överleva köld, svält och alla övriga faror över vintern, men långt fler dör en plågsam och ensam död där ute.

Att skaffa katt är ett livslångt åtagande och inget man bör göra bara för att ”de är söta” eller ”för att mina barn ville det”. Det kan säkert vara svårt för dig som förälder att neka och därför säger du ja för att slippa höra barnens tjat och istället göra dem glada. Men vad är det du egentligen säger ja till? Vad gör du den dagen dina barn och/eller du själv tröttnat på katten? Det är du som vuxen som måste ta ansvaret, för dina barn kan det inte. Kommer ditt medgivande att vara orsaken till ytterligare en övergiven, och så småningom kanske ihjälfrusen katt?

Dagens huskatter är inte gjorda för att uthärda i vårt kalla klimat över vintern. De kan klara sig ett tag men de allra flesta lever ett väldigt hårt och alltför kort liv. Förutom att de förmodligen fryser ihjäl så lever de med hotet om hårda snabba bilar, elaka människor, brist på mat, sjukdomar och andra djur som mer än gärna tar sig en katt som skrovmål.

Innan du skaffar katt, fråga dig följande saker: Har jag tid med en katt i mitt liv? Har jag råd? Vill jag ha kattungen när den växt upp? Har jag familjemedlemmar som är allergiska/kan jag själv vara det? Genom att tänka efter före tar du ditt ansvar för dig själv och inte minst din eventuella katt.

Gör inga sommarkatter!