| Hos
alla långhåriga katter orsakas långhårigheten av samma recessiva
anlag. Mutationen uppstod troligen i Främre Asien och spreds
med katterna längs handelsvägarna. Då de första långhåriga katterna
infördes till Europa på 1500-talet, väckte de enorm uppmärksamhet,
vilket antyder att man aldrig tidigare hade sett sådana katter
här. De första långhårsimporterna var slanka, högbenta katter
med långt, trekantigt ansikte, stora ögon och silkig päls utan
överdriven underull. Rasen kallades Angora efter staden Ankara. De
olika långhåriga kattraserna samavlades och bidrog till uppkomsten
av flera pälsfärger och ögonfärger. Då man i England på 1800-talet
började organisera raskattaveln, konkurrerades de andra långhårsraserna
snart ut som utställningsraser av den kraftigare, mer tätpälsade
persern. Persern sägs
härstamma från Iran (Persien). I Tyskland och Sverige kallades
den ofta för "chorassen" efter det distrikt i Iran,
som den ansågs härstamma ifrån, och i uppslagsverket Djurens
Liv (Tier Leben) beskrevs den 1939 som enfärgat blå.
Då
man idag jämför fotos på tidiga perser och angora, verkar skillnaderna
varit hårfina.
Kanske persern hade ett fogligare temperament, som föll folk
mer i smaken. Av
och till parade man in brittiska korthår för att förbättra kropps-
och huvudform eller för att återskapa bortfallna färgvarianter.
Med en första början på sent 1930-tal parades också siames in
i persern för att skapa maskade perser d.v.s colourpoint. Trots
sin ganska blandade bakgrund har målinriktat och långvarigt
avelsarbete frambringat dagens otroligt långpälsade och plattansiktade
perser.
Idealet föreskriver en kraftig, massivt satt byggd katt med
korta, grova ben och stora runda tassar. Huvudet skall vara
runt och brett med små välpälsade och brett ansatta öron, fylliga
kinder, breda käkar och kort vinklad näsa med markerat stop.
Ögonen ska vara stora och runda och uttrycket skall vara sött
och öppet. Pälsen ska vara lång och mjuk med tät underull och
speciellt yvig runt halsen, en s.k krage.
Den korta svansen ska vara väl buskad eller plymig.
Det
finns ett otal certifikatberättigade färgvarianter, däribland
svart, choklad, blå, lila, röd och creme, med eller utan silverbotten
eller vita fläckar, helvit, tecknad, chinchilla och colourpoints.
Även om det är formellt tillåtet, betraktas parningar mellan
vissa färgvarianter som klart olämpliga p.g.a svårighet att
färgbestämma avkomman korrekt.
Som olämpliga betraktas parningar mellan vitfläcksperser och
colourpoint, chinchilla eller silvervariant. Temperamentsmässigt
är persern oftast vänlig, lugn och tystlåten. Behandlas den
som en prydnadskudde, blir den lika opersonlig som en sådan
och tappar gnistan, men behandlas den som en levande katt, blir
den lika livfull och givande som vilken katt som helst. Pälsen
på en perserkatt kräver dock extra omvårdnad. Skrivet
av:Rina Matthiessen |