| Den
stora robusta och muskulösa katten med yvig svans och halvlång
päls, vilken den Norska naturen i århundraden skoningslöst avlat
fram och fött upp med hjälp av isande kyla, snöstormar, piskande
regn och hagelskurar, svält samt rädsla i de norska skogarna.
Moder jord lät endast de kraftigaste och mest välanpassade djuren
behålla livet, samt gav dem flera goda egenskaper för överlevnaden.
Speciell päls med tjock underull, för att skydda mot kyla, och
de långa vattenavvisande täckhåren, hängande över ryggen och
utmed sidorna för att ge skydd mot regn och snår.
 För att de ömtåligaste delarna på kroppen
skulle få mera skydd fick dessa mer päls, såsom krage, kindskägg,
skjortbröst, knickers, tofsar under trampdynorna och den långa
ludna svansen.
Päls- och ögonfärger brydde sig Moder jord inte så mycket om
och gav Skogkatterna alla päls och ögonfärger som hon hade tillgängligt,
dock ej siamesteckningen.
Storvuxen och muskulös med lång kropp och höga ben, där bakbenen
är högre än frambenen, är nästan ett måste för att klara sig
i vildmarken. Skogkatten rör sig enormt smidigt och är en suverän
trädklättrare. Javisst tar den sig ner för egen maskin, oftast
då med huvudet före.
Skogkattens trekantiga huvud påminner starkt om lodjurets. Med
de stora toffsförsedda öronen, rovdjurets vilda blick från de
stora något snedställda ögonen. Den kraftiga hakan och den raka
profilen förstärker det vilda utseendet.
Nu frågor du dig - Kan man ha denna katt som innekatt och sällskapsdjur?
Svaret är otvivelaktigt JA. Skogkatten är mycket sällskaplig,
kärvänlig och tillgiven sin ägare. Liksom alla andra katter
har varje Skogkatt sin stora personlighet. Den är även lekfull
och Intelligent och småpratar gärna utan att för den skull vara
högljudd.
Pälsen är trots sin längd lättskött, men tova då och då vid
pälsfällningen kan förekomma. När skogkatten fäller sin päls,
ja då fäller den och till slut ser den nästan ut som en korthårskatt
där bara svansen och knickerserna visar att den är semilånghår.
Sägnerna kring Skogkatten är många och den nämns tidigt i litteraturen
som "Hulderkatten" eller "Trollkatta".
I Oslo 1938 ställdes den Norska Skogkatten ut första gången
och bedömdes av en mycket begeistrad kattdomare vid namn Knut
Hansen. På grund av 2:a världskrigets utbrott och dess efterverkningar,
kom inte avelsarbetet för att bevara denna nationalkatt igång
igen förrän 1972. År 1973 godkändes rasen i Norge efter att
man enats om standarden.
Katterna bokfördes i experimentstamboken och 1976 hade normännen
ca 100 st katter registrerade. Samma år på FIFes årsmöte i Wiesbaden
blev Skogkatten godkänd, dock utan certifikatstatus. Klokt nog
gav sig inte norrmännen, med Fredrik Nordanne i spetsen. Till
FIFes årsmöte i Paris 1977 hade de utrustat sig med ett rikt
bildmaterial och
dokumentation både från det Norska avelsrådet och från uppfödare,
där tre generationer Skogkatt fanns dokumenterat. Rasen blev godkänd.
Intresse fanns tidigt i Sverige för Skogkatten, men norrmännen
ville först skapa en god stam, så det var bara 3:e och 4:e generationskatter
som fick exporteras.
1977 kom den första Skogkatten till Sverige, Pans Tuppen.
Textkälla: Skogkattslingan |
Hitta uppfödare
