Historia

Turkisk Van kan sägas vara en angoravariant och angoran är en gammal ras som faktiskt var vår vanligaste raskatt på 1600-1700-talet. Den Turkiska Vanens födelse går dock endast tillbaka till 1955. Då befann sig två kattintresserade engelskor vid sjön Van i östra Turkiet. Där fick de se långhåriga angoratypade katter som var vita
med kastanjeröd svans och med kastanjeröda fläckar i pannan. Ibland hade de också "Allahs tumavtryck", det vill säga en röd fläck på ryggen. De två engelska damerna förvånades över att katterna verkade helt orädda för vatten och ofta simmade i bäckar och vattendrag. De beslöt att ta med ett par Turkiska Vankatter hem till England. 1959 importerades ett par katter för att bredda avelsbasen, och på 1980-talet har ytterligare några Turkiska Vankatter importerats till England från Turkiet.

Turkiska Vankatter har även importerats från Turkiet av uppfödare i andra länder än England. Svenskan Eva Björkman, som på 1950-talet bodde i Ankara, hade med sig två Turkiska katter, en dräktig sköldpadd-vit hona och en rödtabby unghane, när hon flyttade hem 1959.
De registrerades i Independent SNRF som Turkisk Angora, men typen var samma som de engelska Turkiska Vankatterna. 1976 föddes i Eva Björkmans uppfödning en röd-vit hane med rätt färgfördelning för Turkisk Van. Katten hette Lord Yerli av Ankara och köptes av Kurth Wahlberg, uppfödare av Turkisk Van i SVERAK. Lord finns med i stamtavlan hos många av de svenska Turkiska Vankatterna.

Standard
Den Turkiska Vanen, eller "turken" som den ofta kallas till vardags, är en medelstor katt. Den är lång i kroppen men ändå muskulös och kraftig. Benen är av medellängd och tassarna är runda med tofsar mellan tårna. Svansen är av medellängd och buskig.
Huvudet är triangelformat. Nosen är medellång och rak. Öronen är stora, välpälsade och sitter högt på huvudet. Pälsen är semilång, av silkig kvalité och saknar underhull samt är mycket lättskött. Färgen är kalkvit utan spår av gult. Idealet har bara färgad svans och två fläckar i pannan skilda av en vit bläs, men standarden säger att extra
kroppsfläckar inte är diskvalificerande vid bedömning. Svansen är svagt ringad och även övriga fläckar kan vara något randiga.

Turkisk Van är också godkänd i creme-vit, men hittils har bara några enstaka creme-vita turkar fötts i Sverige. I England finns det dock en del turkar med denna färgvariant. Sedan 1991 finns det även svart-vita och brunagouti-vita katter (samt givetvis även sköldpadd-vita) turkar och även dessa färger är godkända från 980101.

Temperament
Den Turkiska Vanen har ett rykte om sig att den tycker om att bada (inte att förväxlas med "badas" som ju är en helt annan sak). För en del turkar stämmer detta, men inte för alla. De flesta turkar gillar dock att leka med vatten så att det stänker och plaskar. Turkar är mycket personliga, charmiga och sällskapliga. De småpratar gärna och svarar på tilltal. De är nyfikna, livliga och intelligenta. De gillar alla som vill leka med dem, särskilt om de får apportera. Det är nämligen favoritleken hos väldigt många turkar. Turken vill gärna följa med matte eller husse överallt i huset. Den vill nämligen absolut vara med i händelsernas centrum. När turken själv får vara i centrum för all uppmärksamhet trivs den allra bäst och spinner ljudligt.

Text: Föreningen Vangoran
Bild: IC Wailet's James Bond Agent 007, Hane, TUV d 62
Fotograf: Marita Kienanen