Burmans Färggenetik
Kattgenetik
Kattgenetiken är läran om hur katten ärver sina egenskaper. En
kattindivids speciella egenskaper är resultatet av arvsanlag och miljö.
Vissa egenskaper som pälsens färger och mönster beror framförallt på arvet
och påverkas mindre av miljön.
Kromosomerna innehåller en mängd gener (arvsanlag). Varje gen har sitt bestämda ställe på kromosomen och detta ställe kallas locus (pluralis: loci). Katten har normalt 38 kromosomer. Dessa sitter i par, varav kattungen ärver ena halvan av sin mamma och andra halvan av sin pappa.
Det finns dominanta och recessiva anlag. Det dominanta anlaget syns alltid då det finns närvarande. Recessiva anlag syns enbart då om motsvarande dominanta anlag inte finns. Andra begrepp som kan vara bra att känna till är genotyp och fenotyp. Genotyp är kattens genetiska utseende, medan fenotyp är hur katten ser ut i verkligheten. Ibland skiljer dessa sig åt.
Kunskapen om kattgenetiken kan utnyttjas för att få fram vissa färger och mönster på kattungarna. Vilka färger ungarna har blir lättare att konstatera när man vet vad föräldrarna har och inte har för anlag. Med genetikens hjälp kan man räkna ut en del av de anlag en viss katt, eller tidigare katter i stamtavlan, har.
Färgernas uppbyggnad
Trots att kattens päls visar en sådan mängd olika färger finns det bara
två sorters pigment, rött och svart. Pigmentet heter melanin och det är
utseendet på och fördelningen i hårstrået av pigmentkornen som ger den
stora variationen av färger. Phaeomelanin ger röd och creme pälsfärg.
Eumelanin ger svart, brun, blå, choklad och lila pälsfärg. Det är viktigt
att förstå att varje katts färg inte beror på en enda gen, utan på samverkan
av en mängd gener.
Burmaanlaget
Burmakatter har den så kallade burmagenen i dubbel upplaga, vilket
ger den speciella burmafärgen. Burmaanlaget ingår i en genserie som muterat
flera gånger och där varje steg reducerar pigmentkornens styrka och antal.
| C | Fullfärg, dominant (viltform) |
| cb | Burmafärg; ger ett svagare pigment med något mörkare points, något ljusare ögonfärg. Temperaturkänsligt pigment; ungarna föds ljusa och mörknar. Ofullständigt eller okänt dominant över nedanstående (mutant) |
| cs | Siames; färgade points med ljus kropp, blå ögon. Temperaturkänsligt pigment; ungar föds helvita eller ibland något skuggade. Ofullständigt eller okänt dominant över nedanstående (mutant) |
| ca | Recessiv vit; helvit, ljusblå till mellanblå ögon med plommonfärgad pupill. Okänt dominant över nedanstående (mutant) |
| c | Albino; helvit, ögon med rosa eller grårosa iris och rosa pupill. Mycket sällsynt endast några individer kända. Sannolikt fullständigt recessivt till ovanstående (mutant) |
Burmagenen är temperaturkänslig, men inte i lika hög grad som siamgenen. Burmor föds betydligt ljusare än vad de blir som vuxna. Fullfärgsanlaget (C) är dominant över alla de andra anlagen i genserien. Burmaanlaget (cb) är ofullständigt dominant över siamanlaget (cs). Rasen tonkanes har ett anlag vardera.
.GIF)
GIC Tintomara’s Qarmen
(brun burma). Foto: Tintomara’s Burmauppfödning.
http://hem.passagen.se/qar94men/
Anlaget för choklad
Chokladfärg orsakas av en gen som gör att pigmentkornen blir
något avlånga och därmed blir pigmentet försvagat. Om pigmentkornen är
av normal form ger det svart färg. Anlaget för choklad är recessivt gentemot
brun pälsfärg hos burma.
| B | Brun hos burma, svart hos andra raser utan burmaanlaget, normalt pigment, dominant (viltform) |
| b | Choklad, avlånga pigmentkorn, recessiv till B (mutant) |
Två chokladfärgade burmakatter (bb) som paras kan inte få bruna kattungar (BB alt Bb), däremot kan två bruna burmor med chokladanlag (Bb) få chokladfärgade ungar.
GIC Tintomara's Qarmen (brun)
med dottern Tintomara's Taccata (choklad).
Foto: Tintomara’s Burmauppfödning, http://hem.passagen.se/qar94men/
Anlaget för dilution
Blå färg orsakas av en gen som gör att pigmentkornen inte fördelas
jämnt i hårstrået utan de klumpas ihop. Ljuset kommer då in mellan klumparna
och sprider sig så att en utspädningseffekt uppstår. Detta kallas dilution.
Svart pigment (brunt hos burma) blir blått och rött pigment blir creme.
Anlaget för dilution är recessivt.
| D | Fullfärg, normal pigmentfördelning i hårstråna, dominant (viltform) |
| d | Dilution, hopklumpning av pigmentkornen, recessiv (mutation) |
Dilutionsanlaget i dubbel uppsättning tillsammans med chokladanlaget i dubbel uppsättning ger lila pälsfärg (bbdd). En röd eller cremefärgad katt kan ha ett eller två dolda chokladanlag.
Ch S*Panigus Madame Treyve
(blå burma).
Foto: Vectra’s Burmauppfödning, http://w1.317.telia.com/~u31710181/
Rött nedärvs könsbundet
Av en slump sitter locus som reglerar om pigmentet skall bli svart eller
rött på X-kromosomen på katt. Detta medför att röd färg nedärvs könsbundet.
Svart pigment ger hos burmakatter färger som brunt, blått, choklad och
lila, medan rött pigment ger färgerna rött och creme. Det locus som reglerar
svart och rött pigment heter O för orange. Rött pigment tecknas O, medan
svart pigment tecknas o. Om man vill se vad som händer vid olika parningar
mellan röda och svarta katter måste man först se hur könskromosomerna
kommer att se ut.
Könet bestäms av könskromosomerna som betecknas XX för honor och XY för hanar. Vid parning ärver kattungen en kromosom från mamman och en från pappan. Från mamman kan det bara bli X, medan det kan vara X eller Y från pappan. Hanen får alltid sin X-kromosom från sin mamma och ger sin egen endast till sina döttrar.
Hanen, som endast har en X-kromosom, kan enbart ha anlag för rött (röd, creme) eller icke-rött (brun/svart, blå, choklad, lila). Honan med sina två X-kromosomer kan ha anlag för både rött och icke-rött samtidigt och blir då sköldpaddsfärgad. Orsaken till att det blir ett mosaikmönster är att den ena X-kromosomen i cellen inaktiveras på ett visst stadium i fosterutvecklingen (gäller alla djurslag), så att vissa cellgrupper i huden har en aktiv röd X-kromosom medan andra har en aktiv icke-röd X-kromosom. Honan kan även vara helt röd eller helt icke-röd.
Den könsbundna nedärvningen av röd färg hos katt gör således att "bara" honkatter kan bli sköldpaddsfärgade. Det finns dock sköldpaddsfärgade hanar även om det är mycket ovanligt. Då har de t.ex. dubbel kromosomuppsättning (OoYY) eller till och med olika kromosomuppsättningar i olika delar av kroppen. Sköldpaddsfärgade hanar är oftast sterila. Mycket ovanligt, men det förekommer, är också att katten har en kromosom för lite (X-).
GIP & CH Bodyguards
Belinda C (chokladsköldpadd).
Foto: Invincible’s Burmauppfödning, http://home.swipnet.se/~w-75188/
En "enfärgad" katt
Det som också kännetecknar en burma, även om det inte är unikt
för rasen är att katten är "enfärgad" (non-agouti/solidanlag).
Visserligen ser sköldpaddsfärgade burmor mer eller mindre mönstrade ut,
men det är inget egentligt mönster (agouti) i kattvärlden. Agoutianlaget
(A) är dominant gentemot solidanlaget (a). Skulle burman ha anlaget för
agouti skulle mönstret framträda tydligt. Det ses bäst på röda/cremefärgade
burmor eller kattungar.
De tre typerna av agouti kan vara tickat (Ta), tigrerat (T) eller tabby (tb). Tickat är dominant över både tigrerat och tabbymöntrat. Tigrerat är dominant över tabby. Genserien är inte fullständigt utredd. Bland annat gäller detta om spotted ingår eller är ett eget anlag som bryter ränder hos tabby och tigré.
Hos katter med svart pigment (brun/svart, blå, choklad, lila) och dubbelt solidanlag (aa) syns det inte vilken mönstertyp katten har. Anlaget för solid färg verkar sämre på rött pigment och det kan vara svårt att avgöra om en röd/cremefärgad katt har solidanlag eller agoutianlag. När katten har rött pigment blir hårståna alltid agoutifärgade oavsett om katten är A- eller aa. Man säger att rött pigment maskerar A-locus effekt. Det finns således inga "röda" katter som motsvarar solida bruna, blå osv. Det finns de som säger sig kunna skilja mellan röda katter med genuppsättningen AA/Aa och aa, men det kan röra sig om så subtila skillnader att de i praktiken blir mycket osäkra. Detta är anledningen till att röda katter registreras efter fenotyp (dvs utseende) och inte efter genotyp (dvs anlagen) i SVERAK.
Källa
Genetics for Cat Breeders, 3rd edition, Roy Robinson, Butterworth-Heinemann,
ISBN 0 7506 3540 1.
© Lottie Lundgren – Vectra’s Burmauppfödning, http://w1.317.telia.com/~u31710181/
Du som tycker att genetik är svårt och vill svar på frågor/funderingar eller "bara" vill diskutera genetik är välkommen att kontakta mig. Maila till vectras@telia.com .