I och med att kattklubbar bildades i
Sverige gavs det fr.o.m 1946 möjlighet för ägare till inhemska korthårskatter
att låta registrera dessa katter. Till en början var dock
rasnamnet svensk huskatt, och få nappade på möjligheten att registrera
katterna under en så simpel benämning. En ännu existerande linje av
huvudsakligen bruntabby
katter går dock tillbaka till en bruntigrerad hona vid namn Snuffsan
av Menlo, som novisregistrerades i Svenska Kattklubben 1947.
Svensk huskatt, senare omdöpt till europeiskt korthår, dömdes dock
längre efter den engelska brittstandarden. Detta innebar att otaliga
för europé rastypiska noviser
underkändes p.g.a. någon detalj, oftast ögonfärgen, som inte överensstämde
med denna standard.
Under 1960-talet importerades en del blå korthårskatter
från både Frankrike och Storbritannien, men så länge dessa registrerades
under rasnamnet chartreux och hölls
isär i avel orsakade de inga bekymmer för européuppfödarna.
Det gjorde däremot de blå, svarta, creme- resp. Sköldpaddsfärgade
britter som började importeras från 1972. Dessa registrerades nämligen
vid denna tid som europeiska
korthår. Plötsligt fanns det två slags européer, dels den gamla inhemska
typen, dels den brittiska med sitt markanta perserpåbrå. De senare
motsvarade bättre
standardkraven och kunde därmed hävda sig på utställningar. Det uppstod
tre läger bland uppfödarna; de som höll på den rena britten, de som
höll på en mellantyp av
blandad britt-europé-härkomst och de som höll på den rena, inhemska
europén.
De senare fick 1979 SVERAK:s gehör för kraven på en delning, och detta
förslag antogs också av FIFe 1980, SVERAK:s först framlagda standardförslag
för europé
ansågs dock vara för detaljerad, varför standarden fastställdes först
1981, då det också beslutades att européer och britter skulle dömas
var för sig fr.o.m december 1982.
Senare har FIFe självsvåldigt ändrat den tidigare antagna ögonfärgen
brun till orange, medan independentklubbarna även godkänner hasselnötsbruna
ögon. De första åren
efter delningen ökade antalet européregistreringar såväl i Sverige
som framför allt i Finland, och man började även intressera sig för
rasen i Italien, där huskattsstammen,
i likhet med Norden men i motsats till flertalet västeuropeiska länder,
länge har bevarats ren.
I övriga FIFe-förbund har intresset för europén varit svalt, och de
fåtaliga uppfödarna i Beneluxländerna, Tyskland, Schweiz och Frankrike,
som i allmänhet hade
melllankatter, lämnade i vredesmod FIFe för olika independentklubbar,
där de bl.a. framställer katter med färgvarianter som colourpoint
och shell cameo under
benämningarna europeiskt korthår eller keltisk katt. Svenska independentklubbar
och deras européuppfödare har dock helt solidariserat sig med SVERAK:s
strävan att
tillvarata den urgamla, inhemska korthårskatten och renavla den under
rasnamnet europé. ""
Text: Kattraser A-Ö av Riina Mathiassen, Bra böckers förlag
Bilder: I texten, Nykastrerad hankatt S*Ramoths Tajger
Uppfödare och foto: Katarina och Anders Lindvall. Ägare:Lise-Lotta
Börjesson
Längst upp:EC Sweet Tiger , novisgodkänd bruntigre
hane. Numera Kastrat
Ägare och Foto: Carl Einar Nilsson
|