Den ena kvinnan, E von Ullman, korsade en svart honkatt med en chokladmaskad siames. Avkomman blev vanliga svarta katter och dessa korsades sedan sinsemellan. Den andra uppfödaren, A Hargreaves, höll på att korsa in Russian Blue på siameser för att förbättra de senares temperament och för att få lilamaskade siameser. Hon fick också svarta katter i första generationen. Dessa svarta katter togs till vara för vidare avel.

Rasens stamfader.
Under tiden man väntade på resultatet av dessa korsningar, hörde en annan intresserad uppfödare av sig och meddelade att hon redan hade en chokladfärgad katt. Han var resultatet i andra generationen av en tjuvparning mellan hennes brunmaskade siameshona och en vanlig katt. Han katt fick så småningom heta Elmtower Bronze Idol och är mer eller mindre rasens stamfader.

Chestnut Brown Foreign.
E von Ullman fick så småningom sina chokladfärgade katter liksom A Hargreaves. Dessa parades sedan med Elmtower Bronze Idol. Katterna började visas på engelska kattutställningar . Fler intresserade uppfödare gav sig in i leken och 1958 godkändes katterna som en ny ras under beteckningen CHESTNUT BROWN FOREIGN. Två katter exporterades till USA. De utgjorde stamfäderna till den amerikanska varianten, som godkändes 1959 under namnet HAVANNA BROWN. Denna ras har samma namn ännu idag och dessutom samma standard som den ursprungliga.

Rasen utvecklas.
På 1960-talet korsades nya katter in. Man höll då också på att framställa en helvit "siames", Foreign White. Dessa vita siameser blev plötsligt mycket mer populära än de chokladfärgade katterna. De var mycket extremare i sin typ. De var långlinjerade, slanka och eleganta med store luftiga öron, trekantiga huvuden med sneda orientaliska ögon. Ur Foreign White-aveln dök det dock upp en mycket vacker chokladfärgad katt, Scintilla Copperbeech, som givetvis fick bli avelshona i Chestnut Brown Foreign-rasen. Rasen bytte nu namn till Havanna. Man framställde allt vackrare katter, av vilka många blev mycket framgångsrika på utställningar och katter började exporteras över hela världen.

Havannan i Sverige.
Till Sverige kom den första Havannan redan i slutet av 60-talet. Han kom från Tyskland och hette Negus von Assindia. I mitten på 70-talet väcktes intresset för rasen på allvar och flera importer gjordes, både från England och USA. Den framgångsrikaste i Sverige då var faktiskt barnbarn till Scintilla Copperbeech och hette Solitaire Kikio. Han och hans syskon var oerhört framgångsrika över hela världen.

Flera färger.
A Hargreaves experimentavel medförde att flera färger dök upp ganska snart. Den första färgen var en ljust duvgrå variant, som kallades lavendel. Sedan avlade man fram helsvarta, som kallades ebony och som verkligen var eteriska. Man fick på köpet också Foreign Blue - en helblå (grå ) variant.

Rasen byter namn till Orientaliskt korthår eller Oriental.
År 1976 passade inte namnet Havanna längre eftersom nu flera färger var godkända, Man bytte då namn på rasen till Orientaliskt korthår. Experimentlustan var stor under 70-talet och man korsade in fler och fler färger från andra raser. Man korsade in viltfärg så att teckenmönster skulle synas. Man fick tigrérade, spotted (=fläckiga), tabbytecknade och abessiniermönstrade orientaler. Speciellt de spottedmöstrade väckte uppmärksamhet. De är verkligen läckra och ser lite ut som vilda katter.

Vidare korsade man in silver, kanel och fawn. Nu kan en oriental ha praktiskt taget vilken färg som helt, förutom att vitt inte får förekomma (ännu). Personligen tycker jag att det är lite synd. Dels är de olika beteckningarna på alla dessa färger helt förvirrande för en lekman och dels kändes rasen lite exklusivare då färgerna inte var så många.

Vad som dock är roligt att tänka på är att ett litet avelsexperiment från 50-talet har resulterat i en så stor och populär ras.

Vad är en oriental?
"Kan jag få presentera min kusin oriental", sa siamesen. Exotisk levande livlig skulptur i alla möjliga fantastiska färger, svart, choklad, blå, lila, röd eller creme i alla möjliga mönster. Sofistikerad och klassisk helfärgad, djungelkatt liknande tabby, tigré eller egyptisk inspirerade spotted. d v s prickig - och till råga på allt "camouflagefärgad" sköldpadd med eller utan ovanstående mönster.

Tekniskt alltså genetiskt är hela 200 färgvarianter möjliga, alla färger utom vitfläck, med certifikaträtt såklart! Något som borde tilltala de flesta önskemålen.

"Racerbilen"
Bakom de gröna mandelformade orientaliska ögon med det lite hemlighetsfulla mystiska blicken döljer sig en av kattvärldens "racerbilar".

Orientalen är en snabb, smidig, läcker och elegant kusin till siamesen. En katt som vill att det skall hända saker runt om kring sig. Tråkig tillvaro tilltalar inte orientaler - de vill ha en aktiv ägare och gärna likadana katt-eller hundkompisar att sysselsätta sig med.

Vill du ha en katt med ett personligt utseende och som hänger med på det mesta med stor nyfikenhet är orientalen ett utmärkt val. De leker med barn och stjäl deras leksaker. Sover med hunden och äter upp dess mat. Gömmer husses klocka under badkaret. Sorterar posten och tittar på TV med mormor.

Aristokraten.
Öronen är stora och öppna; med troligt för att höra allt som sker runt om. Huvudet kilformat med lång romersk nobel profil för att visa vem som är husets ädla aristokrat. Kroppen lång, smal och smäcker. Det hjälper katten att rymma utmärkt i alla hörn och vrån som skall dagligen undersökas. Svansen lång och smal piska att kittla husses eller mattes näsa med. Pälsen mycket kort, tätliggande och utan underull; ytterst lättskött. Orientalen är en innekatt och behöver inte den värmande underullen när den sover under duntäcket i sängen.

Om du trots allt skulle ha lyckats missa orientalen, har den kvar den ultimata egenskapen; den berömda hesa John Lee Hooker eller Janis Joplin-rösten! Med sin hesa, lågmälda med decibelstarka stämma är orientalen helt enkelt omöjlig att glömma eller nonchalera!

Och till sist , VARNING!

Orientaler är starkt vanebildande och beroendeframkallande! När man har skaffat sin första vill man ha en till och kanske en till och..........

copyright: Anne-Marie Nilsson och Martti Peltonen