|
Norges national(s)katt med anor från vikingatiden.
Den stora robusta och muskulösa katten
med yvig svans och halvlång päls, vilken den Norska naturen i århundraden
skoningslöst avlat fram och fött upp med hjälp av isande kyla, snöstormar,
piskande regn och hagelskurar, svält samt rädsla i de norska skogarna.
Moder jord lät endast de kraftigaste och mest välanpassade djuren
behålla livet, samt gav dem flera goda egenskaper för överlevnaden.
Speciell päls med tjock underull, för att skydda mot kyla, och de
långa vattenavvisande täckhåren, hängande över ryggen och utmed
sidorna för att ge skydd mot regn och snår.
För att de ömtåligaste delarna på kroppen skulle få mera skydd fick
dessa mer päls, såsom krage, kindskägg, skjortbröst, knickers, tofsar
under trampdynorna och den långa ludna svansen.
Päls- och ögonfärger brydde sig Moder jord inte så mycket om och
gav Skogkatterna alla päls och ögonfärger som hon hade tillgängligt,
dock ej siamesteckningen.
Storvuxen och muskulös med lång kropp och höga ben, där bakbenen
är högre än frambenen, är nästan ett måste för att klara sig i vildmarken.
Skogkatten rör sig enormt smidigt och är en suverän trädklättrare.
Javisst tar den sig ner för egen maskin, oftast då med huvudet före.
Skogkattens trekantiga huvud påminner starkt om lodjurets. Med de
stora toffsförsedda öronen, rovdjurets vilda
blick från de stora något snedställda ögonen. Den kraftiga hakan
och den raka profilen förstärker det vilda utseendet.
Nu frågor du dig - Kan man ha denna katt som innekatt och sällskapsdjur?
Svaret är otvivelaktigt JA. Skogkatten är mycket sällskaplig, kärvänlig
och tillgiven sin ägare. Liksom alla andra katter har varje Skogkatt
sin stora personlighet. Den är även lekfull och intelligent och
småpratar gärna utan att för den skull vara högljudd.
Pälsen är trots sin längd lättskött, men tova då och då vid pälsfällningen
kan förekomma. När skogkatten fäller sin päls, ja då fäller den
och till slut ser den nästan ut som en korthårskatt där bara svansen
och knickerserna visar att den är semilånghår.
Sägnerna kring Skogkatten är många och den nämns tidigt i litteraturen
som "Hulderkatten" eller "Trollkatta".
I Oslo 1938 ställdes den Norska Skogkatten ut första gången och
bedömdes av en mycket begeistrad kattdomare vid namn Knut Hansen.
På grund av 2:a världskrigets utbrott och dess efterverkningar,
kom inte avelsarbetet för att
bevara denna nationalkatt igång igen förrän 1972. År 1973 godkändes
rasen i Norge efter att man enats om standarden.
Katterna bokfördes i experimentstamboken och 1976 hade normännen
ca 100 st katter registrerade. Samma år på FIFes årsmöte i Wiesbaden
blev Skogkatten godkänd, dock utan certifikatstatus. Klokt nog gav
sig inte norrmännen, med Fredrik Nordanne i spetsen. Till FIFes
årsmöte i Paris 1977 hade de utrustat sig med ett rikt bildmaterial
och dokumentation både från det Norska avelsrådet och från uppfödare,
där tre generationer Skogkatt fanns dokumenterat. Rasen blev godkänd.
Intresse fanns tidigt i Sverige för Skogkatten, men norrmännen ville
först skapa en god stam, så det var bara 3:e och 4:e generationskatter
som fick exporteras. 1977 kom den första Skogkatten till Sverige,
Pans Tuppen.
Textkälla: Skogkattslingan
|
