Min första utställning

Storstockholms Kattklubbars utställning i Skogås, Sockholm 2001-03-31

Jag var jättenervös och började planera allt flera månader innan. Vad är ett burskynke till exempel? Eftersom jag aldrig hade sett ett så visste jag inte hur välsytt det måste vara eller om det räcker med att man knåpar ihop ett själv. Jag tog det säkra före det osäkra och beställde ett färdigsytt. Så här i efterhand tror jag nog att jag hade klarat att sy ett själv, men
det är inte helt fel att ha en riktigt proffsig, snygg och matchande uppsättning.

Den stora dagen närmade sig och jag hade förberett mig på att allt kunde hända. Det första vi mötte när vi kom ut till utställningshallen var en veterinär. Det var ganska lång kö och utställaren före mig hade 3 brittiska korthår med sig. Veterinären släppte igenom de två första katterna men den tredje katten tittade och klämde hon lite extra på. Tydligen hade hon hittat mjäll i pälsen på denna. Hon kallade till sig den andra veterinären för att diskutera och jag snappade upp ord som "smittsamt". Till sist bestämde de sig för att det var okej ändå och katten fick komma in. Sen var det min tur och efter detta var jag om möjligt ännu mer nervös! Tänk om hon hade något att anmärka på! Veterinären tittade i öronen, ögonen och i rumpan på Missy och redan efter 30 seunder var det klart. Det hade gått bra!

Vid nästa bord fick vi burnumret, nr.331 och köpte en utställningskatalog där man kunde läsa om alla katter som tävlade och vilka grupper/klasser de tävlade i. Allt var mycket förvirrande... Efter att jag inrett buren med skynken, tak, filt på botten, toalåda, matskålar, leksaker och kattbädd fick Missy hoppa in och bekanta sig. Hon var förvånansvärt lugn, men uppmärksam.
En del andra katter försökte klättra ut ur sina burar, men Missy lade sig snällt i bädden och vilade direkt.

I inbjudan stod att bedömningarna inte skulle börja förrän kl. 10, så jag och min mamma som var med tog en lång tur runt hallen och kikade in i alla burarna. Klockan var inte mer än 9 när vi plötsligt såg att en domare redan hade börjat och att hon bedömde Cornish Rex!
Nu blev det bråttom att ta reda på när Missy skulle upp. Tydligen satte man igång när de flesta katterna kommit, trots att utställningen inte hade öppnat för besökare ännu. Det visade sig att det bara var 3 katter kvar innan Missy skulle bedömas. Som tur var hittade jag uppfödaren jag köpt Missy av och kunde fråga henne om hur man skulle göra. Hon sa att det bara
är att titta på alla andra och göra likadant. Men alla andra höll ju upp sina katter i en utsträckt position som visade väl hur katten såg ut och det hade vi aldrig tränat på! När det var min tur gick jag helt enkelt fram med Missy och förklarade att det var första gången och ställde ner henne på domarbordet. Och tydligen var det ingen fara eftersom hon fick bedömningen Exellent 1.Sen fick jag gå tillbaka med Missy, men hämta henne strax därpå igen när domaren skulle ta ut den bästa katten i den färgvarianten. Domaren kallade upp de katter hon tyckt varit bäst under bedömningen och det stod
då mellan Missy, en vuxen svart hankatt och en blåvit liten hona, och hon valde Missy! Detta kallas att bli bäst i variant.

Sen var det en lång väntan... Jag tittade till Missy då och då för att se att allt var bra och jag och min mamma sysselsatte oss med att fika och lyssna på vad domaren sa om de andra katterna. Bedömningarna tog lång tid, ca.40 st Cornish Rex var anmälda. När domaren var färdig framåt eftermiddagen skulle hon ta ut sina bästa katter som sen skulle tävla mot andra domares bästa katter inom samma kategori. Domaren tar då ut bästa hane och hona, bästa hane och hona av de kastrerade katterna, bästa junior och bästa ungdjur.
Jag fick gå fram med Missy ännu en gång och domaren nominerade henne, vilket betydde att hon skulle upp och tävla i panelen (finalen) mot andra ungdjur som blivit sina domares bästa katter. Nu skulle Missy tävla mot andra raser!

Domarna tog lunch och vi väntade ännu någon timme. Under tiden möblerades utställningshallen om, bedömningsborden plockades bort och byttes ut mot små fina podier med duk och glasskiva över. Nu skulle panelbedömningarna börja!

De började med långhårskatterna och alla domare som hade kompetens för långhår röstade och de katter som vann fick stora applåder och hölls upp högt i luften. Sen var det dags för korthåren och Missy! Först bedömdes de vuxna katterna, inom korthår var det tre domare som röstade. Missy fick under tiden sitta i en särskild bur och när det var dags för ungdjuren bar en assistent fram henne till ett av podierna. På de två andra podierna satt en jättefin Ocicat och ett Brittiskt Korthår (tror jag...jag var så förvirrad och upprymd att jag kanske minns fel). Dessa katter skulle Missy nu tävla mot!

De tre domarna tittade noga på katterna och höll upp dem för att se bättre. När rösterna lästes upp var det stor spänning, en röst på Missy, en på Ocicaten och en till på Missy! Hon hade blivit Best in Show, BIS!

Jag var förståss överlycklig! Hon hade skött sig så fint och vi fick bära hem kattmat och flera prisrosetter och band och en bedömningssedel med fina omdömen. Missy verkade inte bry sig så mycket om all uppståndelse, hon verkade mest trött av allt ståhej.
När panelbedömningarna var färdiga revs utställningen otroligt snabbt. Vi packade ihop alla saker i den tillfälliga buren och sen var det dags att resa hem igen.
Vi hade klarat av vår första utställning tillsammans och Missy hade tagit sin första BIS!
Kika in på hemsidan för bilder !

Ellen Westfelt