Min första utställning, också den sista?

Utställning! Premiär! Varken Noppe eller Matte hade ställt ut tidigare så vi var jätteglada över att ha Uppfödar-Karin, veteran i branschen med oss. Vi skulle i mörka svinottan bege oss till Upplands Väsby och invigas i de hemliga riter som bara Initierade Utställare känner till. Trötta men pirriga av förväntan köade vi i novembergrynngen för att komma fram till Mottagare Av Lappar, för att sedan forslas vidare till Veterinärbesiktningen. Lille Noppe 4.5 månad fick finna sig i att en brutal hand stacks in under svansen ”-för att känna så testiklarna fanns där..” Noppe skrek och Matte bleknade men det var väl så på Utställningar. Vidare till nya Mottagare Av Lappar. De var också Utdelare Av Lappar. Av dem fick vi ledtrådar till vart vi skulle internera våra älsklingar för dagen. En karta hade inte varit fel!

Tur att Uppfödar-Karin tryggt ledde oss in på den rätta vägen, in mellan burraderna.
Nu skulle buren Inredas. Hjälp. Det skulle vi ha övat på hemma. Som tur var hade vi förstått behovet av passande tillbehör och utrustning för detta ändamål så vi hade nogsamt packat ned en vacker burklädsel i guld och terracotta. Tänk vi fick hjälp med detta också. Himla tur! Noppe var väldigt fundersam över alltihopa. Skulle han vara i den lilla buren? Varför då? Matte undrade nervöst över varför det var sååå trångt mellan burarna? Halva hallen användes ju inte alls? Var fanns vatten? Kunde man sitta någonstans? En stol skulle man tagit med. Och vilken hemsk lokal, varför anses en betongbunker i garagedesign vara passande för alla vackra katter under två hela dagar? Vilken publik förväntas strömma till där för att trängas bland de trånga burraderna?

Efter en undersökning av var Domaren höll till så hann vi med att fika lite innan Preparingen började. Alla kissar måste ju vara fina innan de får komma till Domaren. Tur att vi badat i minst tre sorters schampo, filat på örontofsarna och kammat och borstat och kammat och borstat i minst en hel vecka innan… Tack för alla goda råd och all hjälp, Karin!

Som tur var fick små blå perserpojkar ganska snart börja sin bedömning.
Först skulle stackars Noppe sitta i en kal metallbur alldeles ensam bakom domaren. Det tyckte inte Noppe var sååå kul. Och Assistenten, han verkade aldrig ha hållit i en katt innan….Noppe tyckte inte att det var kul alls!
Noppe ville gå hem. Och domaren pratade med en annan assistent, det var visst något med lunchkupongerna. Och sedan kom kaffet…Och Noppe tyckte inte alls det var kul. Noppe tyckte inte att Assistenten var kul heller. Men Assistenten fortsatte låtsas att Noppe egentligen var en liten skylt eller så, och behöll sitt tafatta grepp. Plötsligt fick Domaren tid för Noppe. Noppe som genast tog chansen att komma därifrån när assistenten äntligen släppte taget. I kritiken stod ”..he is fast.” Jojo, hal som en ål var Noppe, ville bara därifrån, nu! Sedan var det klart. Jasssså? Hur gick det då? Vet inte, hörde inte något av vad som sades och Karin var ju tvungen att tänka på Skorpan som också skulle bedömas, samtidigt. Fick gå tillbaka till ”egna” buren. Jaha? Vad händer nu? Vet inte, vi får väl vänta och se… Men Uppfödar-Karin och hennes Skorpa hann få ett cert!!! Jättekul!!!

Sedan fikade vi lite igen. Noppe sov djupt och Matte var alldeles slut av all Anspänning.
Efter fikat gjorde vi en snabbkoll borta vid Domarbordet. Men - där var ju alla andra små perser i Noppe-storlek inne igen!!! Panik! Springandes med Noppe högt över huvudet banade sig Uppfödar-Karin fram genom folkmassan och
hann fram till Domaren innan det var slut på bedömningen. Men nu tyckte Noppe att det fick verkligen vara nog. Uppryckt ur sin söta skönhetssömn för att springa tillbaka till detta Elände. ”-Nääää, jag vill inte sa Noppe.” Det sa Matte också nu. Ska det vara såhär? Varför ingen information om vad som händer, och när det händer? Varför inte ropa i högtalare? Efter den första rundan vid Domarbordet försökte vi fråga i sekretariatet, fråga assistenter etc men ingen visste riktigt…Därför hade vi kunnat missa resten av dagen, hur lätt som helst. Kunde inte någon assistent ha hämtat Noppe ur sin bur när han inte fanns på plats?

Vi fick en blå och vit rosett upphängd på buren tillsammans med en lapp där det bl.a stod ”…he is fast”.

Men någon mera utställning vete katten om vi vill vara med om! Det skulle vara för de trevliga människornas skull då, eller för att få beundra alla vackra katter, eller ... ??

Många katthälsningar från Kappes Blue Man och matte Christina Billstig