Maximus första utställning

Jag ställde ut min katt, en helig birma 4,5 månader gammal, för första gången den 8 april i Nyköping på Östkattens utställning.

Hela proceduren inför utställningen började med att vi, jag och Maximus (i hans stamtavla heter han A French Love), åkte hem till uppfödaren, Nounous, där skulle Maximus få en spa-behandling.
Först skulle pälsen på öronspetsarna ansas sen skulle klorna klippas. Inget av detta var särskilt poppis hos Maximus, han hade aldrig varit med om det tidigare. Det gick så där, alla klor blev inte klippta på en gång, de som var kvar fick vi ta lite senare på kvällen.

Efter detta så pustade vi alla ut ett slag, sen var det dags för den första duschen och inpackning. Duschen gick helt ok. Inpackning på, fick sitta på i ca 10 min, därefter var det dusch, sedan avfettning, dusch igen därefter schamponering och dusch i 4 omgångar. Sista omgången sköljde vi av Maximus länge och väl för att vara helt säkra på att allt schampo var borta ur pälsen. Maximus tog det hela ganska lugnt, stod mest stilla.

Efter detta, på med handduk och han fick sitta med den i ca 5-10 min, därefter var det dags för fönen (detta oroade jag mig mest för) men han stod väldigt stilla! Det verkade som han i emellanåt tyckte det var ganska så skönt. Föningen inklusive kamning tog ca 10-20 min (vad jag tror!). Därefter var han superskön i pälsen, luktade jättefräscht och var urfin!!

Utställningsmorgon
Upp tidigt, en snabb frukost och sedan iväg. Jag hade förberett allt dagen innan så det var bara att sätta Maximus i sin bur och in i bilen. 10 mil senare var vi framme i Nyköping.
I Nyköping mötte uppfödaren upp, hon hade med sig bekräftelsen och visste hur och vad man skulle göra, vilket kändes kanonskönt!
Så det var in för besiktning och anmälan, därefter leta reda på en bur. Det var fri burplacering och vi hittade burar i närheten av varandra. Upp med burskynket som jag hade fått låna av uppfödaren och in med en puff, låda med sand, mat och vatten.
Köpte en vattenskål som man hänger på buren, mycket bra! Därefter in med Maximus.
Det här gillade han inte. Först sitta i transportburen i bilen en lång stund, vilket inte tillhör favoriterna. Sedan in i en annan bur. Och konstigt luktade det överallt och en massa ljud. Han försökte desperat hitta en väg ut ur sin bur, genom att gräva i golvet, på väggarna, i taket. Ut med tassarna i gången. Allt! Och hela tiden jamade han ynkligt.

Jag försökte prata med honom och började känna mig olycklig jag med. ”Hjälp”, tänkte jag, ”Vad gör jag med honom?! Han vill ju inte det här!”
Caroline kom och sa att vi skulle gå och fika. Jag ville inte det när Maximus så förtvivlat försökte att ta sig ut. Caroline sa ”Allt är så nytt för honom, låt honom vara i fred en stund. Nu fikar du, så lugnar ni ner er båda två”.
OK, så fika gjorde vi. När jag sedan kom tillbaka till Maxiums bur var det lika mycket oväsen som när jag gick. Nu hade han fyllt matskålen med sand (äckligt!). Så den tömde jag och fyllde på med ny sand i lådan.

Därefter tog jag ut honom ur buren och då tystnade han. Han satt alldeles tyst och still i min famn, tittade sig runt omkring och hade väldigt stora ögon. Jag bar omkring på honom en bra stund, han sa inte ett knäpp på hela tiden och inte verkade han rädd heller. När jag satt in honom i buren igen, så lade han sig i sin puff och tvättade sig och såg ganska nöjd ut. Blundade och halvslumrade. Jag tassade därifrån och ställde mig på avstånd och tittade, det var besökare framme vid buren och pratade med honom och han svarade, med stängda ögon!

Efter en lång, lång stund, var det äntligen dags för oss att komma upp till domaren. Caroline hjälpte mig med att hålla koll på när det började bli dags för oss. Det fanns ett anslag som talade om vilka katter som var uppe för bedömning och ett annat där man kunde se vilka som skulle upp härnäst. Man måste ha en katalog så man ser ordningen och kan hålla koll på katterna.
En liten stund innan vår grupp började tog jag fram Maximus. Caroline gick igenom honom med kammen en sista gång och sedan var det ytterligare lite väntan. Caroline tipsade om att om Maximus krånglade i min famn, skulle jag ställa ner honom på golvet och sedan lyfta upp honom igen. Då hinner han glömma varför han krånglade och kan sitta stilla. Det blev några sådana vändor.
Väl framme hos domaren, det var en "bära själv"-utställning, placerade jag Maxiums på bordet och domaren undersökte, tittade och kommenterade. Det var jättekul!!! Maximus uppförde sig jättebra, såg nyfiken ut och stod stilla.
Domaren sa en massa positiva saker om huvudformen, ögonfärgen, en läcker chokladbakelse etc. Jag fick sedan hålla koll på Maximus medan domaren skrev bedömningssedeln, han fick sin Ex1!
Därefter sa domaren att hon ville se Maxiums på nomineringen. Vilket gjorde mig förvirrad. Fick senare förklaringen, först bedöms alla katter, det sker individuellt, därefter kommer nomineringen för alla katter i respektive domares grupp och domaren skall välja en som skall upp till panel.

Efter bedömningen trodde vi att vi kunde gå och äta lunch, men näää, då började nomineringarna. Maximus kom inte vidare till panel denna gång. Han blev slagen av en skogis som sedan vann i panelen, så det var riktigt värdigt motstånd (tröst för matte!).

Därefter blev det lunch, det var tråkigt att vi inte kom till panel, men det kommer fler gånger.

Eftersom han inte gick till panel blev det inte så mycket mer för oss att hålla kolla på. Vi tittade på panelen och vi var hos fotografen. Givetvis handlade jag en del kattsaker till Maximus. Och pratade med de andra utställarna och besökarna. Det var en jättekul dag!

När utställningen stängde så var det att plocka ner allt och köra hem. Då var Maximus helt tyst i bilen. Jag trodde han var jättetrött, men nej då, när vi kom hem så hade han en riktig lekstund med en massa bus och spring!

Det var en rolig, jobbig och lärorik dag, för både mig och Maximus, men framförallt, det var jättekul! Nu i helgen är det dax igen, skall bli urkul!

Hälsningar Susanne