Vingelsjuka är en sjukdom som drabbar först och främst katter
men även hundar och fladdermöss kan få den. De första fallen beskrevs
i början av 1970 -talet men troligen har den funnits i Sverige
betydligt längre.
Forskningen bedrivs idag i både
Sverige och Tyskland, men något vaccin som säkerligen hjälper
fnns ännu inte.
Denna sjukdom drabbar centrala nervsystemet (hjärna och ryggmärg)
Den förekommer mest i Uppland och Mälardalen men har även uppträtt
på andra håll i Sverige. Det är så gott som undantagslöst utegående
katter som drabbas och ofta på landsbygden. Man tror att dessa
katter blir smittade genom kontakten med möss, råttor eller
fästingar men man vet inte med säkerhet. Har man fler katter
i samma
hushåll så behöver inte nödvändigtvis alla katter få sjukdomen
men det kan hända. Om man har haft en katt som har dött i vingelsjukan
så bör man göra sig av med denna katts liggplats (om möjlighet
finns), vatten - matskål och toalett. Och om man funderar på
att skaffa en ny så bör man vänta ett par månader med det. Man
tror att katterna i åldrarna 2-3 år löper största risken att
få sjukdomen men den förekommer i alla åldrar. Hittills har
man inte sett någon katt yngre än 5 månader som har haft vingelsjukan.
Symtomen börjar oftast med att
katten är slö, den slutar dricka och äta och får feber. Den
normala kroppstemperaturen för en katt är 38 - 39, 5 grader,
vid vingelsjukan är den ofta från 40 grader och över. Denna
insjuknandeperiod brukar vara från ett par dagar upptill en
vecka men det kan även ta längre tid innan katten insjuknar
ordentligt. Vid slutet av perioden uppträder ostadighet och
vinglighet främst i bakkroppen, en oförmåga att dra in klorna
och en beteendeförändring kan ske i form av att katterna jamar
mer, blir mer sällskapliga och en del katter, även om det är
sällsynt, kan bli aggressiva. I de flesta fallen förvärras symtomen
och en del katter kan bli mer eller mindre förlamade i bakkroppen.
Vissa djur blir endast lindrigt påverkade medan andra kan insjukna
snabbt med allvarliga neurologiska störningar som t.ex krampanfall,
omotiverad klåda och blindhet.
Man ska hålla i minnet att långt
ifrån alla katter får samtliga symtom. Eftersom man ännu inte
vet så mycket om denna sjukdom så finns det ingen l00% medicin,
det är ändå viktigt att man tar katten till en veterinär så
fort man börjar misstänka något. Veterinären tar då blodprover
och undersöker kattens tillstånd och genom detta får man utesluta
andra tänkbara sjukdomar. Tyvärr finns det inget 100% test som
kan tala om att katten har vingelsjuka men genom proverna utesluter
man andra sjukdomar.
Virusorsakade sjukdomar kan, med några
få undantag, inte botas med mediciner. Det är kroppens
eget immunförsvar som måste bekämpa infektionen
och se till att virus oskadliggörs. När det gäller
vingelsjuka verkar det som om vissa katter klarar av inektionen
bättre än andra och kan tillfriskna, åtminstone
tillfälligt. Många gånger kvarstår dock
restsymtom i form av stelhet eller personlighetsförändringar.
Det är väldigt viktigt att katten
får en så god omvårdnad som möjligt och att den får i sig vätska
och näring. Veterinären ordinerar oftast antibiotika (penicillin),
vilket inte botar själva sjukdomen men förhindrar infektioner
i centrala nervsystemet. B-vitaminer och cortison är andra medel
som kan komma till användning.
Om kattens tillstånd inte förbättras
inom ett par veckor trots insatt behandling, är utsikterna för
ett tillfrisknande ganska små. De flesta katterna brukar tyvärr
gradvis försämras och i sådana fall är det bättre att avliva
katten än att dra ut på lidandet.
Frågor och svar om vingelsjuka
finner du HÄR
Skrivet av Eva Lendel, SNRF
|